Underland

Nu kommer vi starka. Ingen få ta oss. Lilla människa du. Som står på lur och dömer varje kropp. Går förbi och tittar ner. Lilla Människa du. Är en av oss. Kom nu. Det finns ingen kort väg till mitten av allt. Till hjärtat får vi ta den låga vägen hem. Över berg och sten. Då gå det lättare. På asfallten plask i vatten under solen traskar vi. Inget undantag finns. Nya tider. Nya syner. Ny kärlek . Men ingen av oss vet inte om den. Samma gamla varma sköna. Ensamhet är ett vapen för att sakta ner. Kom nu. Kom med. Fanan är redan högt. Låt dig gå. Släpp taget. Kolla på blommorna. Så de föds och dör. Ingen sorg där. Bara glädje vacker lycka. Separation mellan dig och mig. Mitt och ditt. Vi fast är i att köpa allt. Bekräfta vem vi är. Vara bättre. Högre upp än långt ner. Skitsnack. Behöver vara. Ingen alls. Kolla dig runt om kring. Du får allt du vill ha. Seperation är bara ett bergepp. Kalla honom din bästa vän. Från början. Vänskap. Det är i den vi kan växa utan att begära. Ändra varandra för ditt eget bästa är ingen väg att gå. Kolla på varandra. Se hur vi dansar. Vackra kroppar män och kvinnor. Vi är samma lika. Lika fina. Samma sorg glädje och avundsjukan är våren. I kollektiv vi lever. Dela samma kaka. Samma mynt. Bara regnbågens färger inom oss gör skillnad i hur vi reagerar. Kalla det vad du vill bara du fattar. Kom samman. Lilla människa. Jag är också dig. Det jag ser i henne där. Hon som är vacker. Det är också mig. Din litenhet i att dömma fördömma. Titta ner och prata fel. Det är lika myckt min del. Kom samman nu. Kära vackra männniska. Vi gör det tillsammans.