Nya skor - äntligen efter fem år i converse!

Mumford & Sons - Vacker visa och vackra män!

Dagens låt - Suchs Great Heights med The Postal Service

Helgen v. 48.

En lägenhet i Sollentuna.
Två våningar.
Fyra vänner+jag själv.
Musik.
En ta många kort i rad med storkameran.
En dansar foxtrot jävligt bra.
En annan har tunnbröd i skägge'.
Dom drick Staropramen.
Va gör dom mer?
Rocka loss spela gitarr'n va.
Ha ljusslinga över hela rumslängden.
Två fokusera in i linsen just NU.
O de sjung med i sången.

de ä de hela.

mellanland.

Dagar har varit fulla med tårar och förtvivlans tankar har cirkulerat i mig.
Vissa dagar är såna som måste vara som de är, jag kan inte slinka förbi vad de kommer med. Idag var en av dem, en mitt i mellan, dagarna då jag är glad och allt känns bra.
Jag kom hem efter jobbet och de började igen, men så fick jag en lust och öppnade den stora kofferten och började klippa och måla.

De kändes med ens mycket roligare - allt.


Nattlåt - Rosyln med Bon Iver & St. Vincent

...

1. i don´t know how to live my life as it´s ment to be.
2. can i confess my love.

Dagens låt - White Blank Page med Mumford and Sons

Tack Love!!

hemma.

Måste springa ner till affär´n nu. Har olivolja i hela året. Måste köpa schampo.
Har varit i lägenheten hela dagen. Från morgon nu till kväll.
Igår sa jag till en kompis
- Jag kan inte vara i min lägenhet längre. Jag sitter ingen plats jag tycker om att vara på i den.
- Sjukt eftersom att du har en shitfin lägenhet.
- Jag vet.
Så idag har jag flyttat om och varit här. Bara varit här hela dagen och jag trivs igen. Sååå skönt!

du är fortfarande den jag ibland vill ha men du är inte på riktigt, för DÅ är inte NU.

Jag minns hur jag satt i biosalongen och kollade mer på dig än på filmen.
Jag tog nog ett djupt djupt andetag och sen tog jag den i min, din hand. Jag minns att du vred på dig några gånger, men du släppte aldrig min hand. Du var den första jag villa vara med hela tiden. Du var den första jag skolkade för. Du var den jag gick i regnet till första gången. Du såg i mina ögon och ingen hade sett så i dem förut. Vi hånglade och kollade ut på Linnégatan och på novembers första snö det året. Det är redan många år sen nu.

Jag gick förbi lägenheten för någon dag sen. Kollade in i uppgången och mindes hur jag smög in till älskade dig med mitt bultande och unga hjärta mitt i mig.
Jag gick förbi biografen vi höll i hand i idag, fick impulsen att kika in över tröskeln och då kände jag doften där inne och började tänka på dig. Det var fint. Det var samma dag kanske, i början av Film festivalen 2005.
Jag frågade om du ville bli min vän på facebook men du ville inte, du bor i LA nu.
När du sa att du inte ville ses mer, grät jag och gör det ibland än. Jag ringde upp några timmar senare och sa att jag bara måste träffa dig igen. Jag var ju kär i dig. Men du sa nej och sa att jag skulle glömma dig. Jag minns att jag sa, ok ha ett bra liv. Fast på engelska. Du sa nej inte så, jag sa bara att jag var så ledsen och la luren på.
Idag sa en kompis till mig, fast på skämt, ha ett bra liv.

Allt pekar på att du är borta nu. Tack för någonting och jag vill inte har något mer längre.

Nio månader och fyra dagar sedan... Känns aktuell och sann igen.

Kärleks dikt på eget vis en natt emot en söndag. 15 Februari 2009.

Solen kommer lysa på de älskande som är vi alla.
Ingen må tro, att han eller hon är utelämnad. Ljusens strålar vill vila på dig. Från dig skjuta till din nästa. Så ska ske om och om igen. Tills du och dina alla andra, är samma. Då ska vi se, hur strålande solen lysa och värma. Vi tillbaks skall sjuda av kärlek. Så snabbt kommer enighet bygga boning mitt ibland oss. Så vi gör oss som nöje att höja i omfamning, den tunga och den lilla till sinnet. För vi är tillsammans just så ljusa som den mörkaste skuggan någon av oss ger.

Se med dina ögon omkring. Hur lika vi söka samma kärlek och styrka. Ta i hand den du kan. Upphitta det sköna i var stund. Så önskar jag att vi möter nästa dag och nästa och nästa. Makt har du ingen. Vad som kommer till dig och i vilken skepnad, är mycket svårt att veta.
I förväg, är allt en fantasi.
Då inget som sker är oviktigt eller ett straff från någon annan. Har du ansvaret och möjligheterna är dina när spelet ska lekas.

Sky inte för vana. Iaktta. Stanna och se. Hur är det att vara människokropp. Undra inåt vad som är detta nuet. Just då vill jag påstå att jag kan känna att leenden och liknande njutningar föds och stannar och vilar en stund.

Det är det hela.

- AmmaBhagavan säger:

- Allt är.

Dagens låt - Pursuit Of Happiness med Kid Cudi, MGMT och Ratatat.

God Morgon!

Salvia

Havtorn
Tulsi
Drakens

- Kärlek

Vin är vin, inget annat och det kommer inte gör något annat med dig, än att vara vin i din kropp.

Inatt drack jag vin.
Jag dricker alkohol väldigt sällan nu. Kanske fem gånger det senaste året!
Förut när jag drack ofta såg jag inte, märkte inte, hur de verkligen påverkar. Det var en del av vardagen, en del av hur jag uppfattade livet ibland. En öl, ett glas vin, och världen var lite annorlunda, men fortfarande en vanlig del av min tid, mitt liv.
Jag lyckats ta mig ur det. För jag måste se på det som att jag lyckats, för jag var inne i det och kunde inte riktigt ha kul, vågade inte riktigt utan det. Jag kunde inte, inte välja att dricka.

Och visst, det var gott med det där vinet, jag hade roligt med mina vänner. Men shit vad snabbt mina tankar blev mer snabba, allt spinner lite.
Jag hoppade ner för trapplan till toaletterna och tänker att jag klara allt. Jag tar upp telefonen och tänker att jag kan skicka ett sms till vem som helst och säga vad som helst. För jag skiter i hur det går, jag skiter i hur det blir, jag skiter i att jag inte blir älskad... och om det blir jobbigt har jag fortfarande råd med ett till glas vin. Det var ungefär så det började i huvudet. Och huvudet är ju det som avgör vad jag gör och tar mig för.

Det var häftigt att se allt det här. Se att jag blir den samma som förut, den som får den där blicken i ögonen, den där som inte går att diskutera med, den där maniska blicken. Jag har varit galen, bråkat, förstört, gjort illa mig och gjort illa andra när jag varit full. Jag kände hur det där kraften kom igen. Hur ett vinröd skynke faller över synen och gör idun till en annan idun.

Jag vaknade vid nio som jag ville idag. Visst känns en liten värk i huvudet. Men den är inte farlig. Det har hänt en skillnad, jag vill inte ha mer och mer. Jag har ändå, hur det än kan kännas ibland, hittat ett lugn i mig. Ett som kan se och en kraft som kan ta hand om mig.

Alla gör som dom vill. Men ett vet jag att under påverkan av alkohol gör du allt annorlunda. Och om jag nu kan välja, är jag såå glad att jag kan välja att inte dricka!

Kärlek

älskar det sjunde inseglet!!

3:51 kommer den - den väntade - den om skämtande - Ja e död´n.

Självklart är det inte sant.

Det är inte dagens fel. Och inte mitt. Men laddningar påverkar mitt liv så att jag inte gör vad jag önskar och får den respons jag vill ha. Livet är livet och ibland är jag begränsad, enkelt sagt. IBland har jag en dålig dag, med andra ord. När jag tänker på det, är det att idag har jag inte skrattat så mycket.
Visheten från idag är, varje NU innehåller möjligheten till guld. Varje upplevelse är rik som ingen annan.
Det var allt.
Jag måste göra min sadana ikväll!
God natt igen!

Dagen som inte gjorde mig upp över öronen kär i livet

Så är snart denna dag, också slut.
Vaknade alldeles försent, 11.34 ... då är dagen redan igång och jag långt efter, kändes det som!
Jag vankar lite av och lite ann... duschar... sen kommer Tora!
Jag börjar jobba klockan 16.00 - Hämtar på dagis, går hem, sparkar lite med bollen, dansar lite,
gör mat, äter maten, ritar, byter blöja och badar, tar på nattkläder, klär på ytterkläder, går ner för trappan, hoppar i vagnen, går ut och går några kvarter på Östermalm och så sover den lilla Prinsessan. Och hon är ljuvlig. Men jag måste vidare känner jag inne i mig.
Pratar med pappa hela vägen hem och Jag Älskar Dig! Ibland kommer det till mig en fråga, varför lever jag inte närmare mina föreldrar? Jag har bott ifrån dem i mer än 5 år nu. Tror jag att dom kommer leva för alltid? Det är viktigt med dem just nu...
Nu avslutar jag dagen med en kopp te, med lite för gammal mjölk i, en skål yoghurt, med russin och alldeles för många sötmandlar, en liten bit Krav-märkt ekologisk choklad och vinterns första Lussebulle, Jaaaaa!
Ingen har gjort mitt nöje överflödigt, men inte jag själv häller, och så har det varit.
God natt.

00:46 10/11/09

mitt hjärta slår fortfarande för dig

4:

- Jag klarade det!
- Jag får tänka och känna precis vilka tankar och känslor som helst!
- Jag må lyssna på den vishet som finns i mig - Jag är inte programmet och inte "alla dom andra"!
- Jag bad om hjälp och mådde bra av det!

Idag: Send time in refelction and introspection

Kom och njut av alla som vill få dig att njuta av dig själv!

Dagens Låt - What have I done - Anna Ternheim.

"What have i done to fall so hard for you"

Purnimaji träffar unga i morgon!

5 November
Klockan 19.00-21.00
Riddargatan 64
T-bana, Östermalmstorg
60 kronor

Varmt och Hjärtligt Välkommen!
/Oneness Youth

Du må hitta din inre visdom.

Min bror sa idag att han såg vad som fick en konstig känsla att komma till honom. Jag ville direkt säga till honom att det inte riktigt var så och att han borde tänka lite mer som mig istället.
Men jag såg ju de, tack för seendet alla heliga krafter, så jag sa inget och så växte ilskan i mig. Jag tänkte fan va skönt, vilken befrielse att se detta beteende.
Men så tappade jag seendet en liten stund och då hann ilskan fram och så skrek jag högt till min bror för att inte datorn fungerade som den skulle och att han inte alls kunde hjälpa mig!
Min nyckel: Ja tack för att jag fick se detta om mig själv. Tack för att jag får veta hur det känns. Ja, jag vill gärna vara med dig, känslan i mig, så länge du vill.
Så gott folk, lyssna inte på mig, sök i dig själv! Titta med uppspärrade ögon in i dig!

Du må hitta din inre visdom.

Ingen annans, bara din egen inre guldkammare, som gäller för dig och din magi.

Då må hitta din inre visdom.

Idag: Give thanks to Mother Earth for all her gifts.

Devendra Banhart´s Gratefulness-video!!

Some footage of us while we were recording!!!!

Devendra Banhart | MySpace Video

och inatt blev oktober november igen.

Vart
är
jag
på
väg
?

Skogskyrkogården.

Här finns nu levades minnen av er som varit på jorden en stund som människa.
Nu tänds det ljus vid stenen som vi satt vid er sista plats.
Här blir ni till träd och gräs.
Magin går igen.

Viss kärlek slutar inte vid romansens skymmning.

MGMT med Weekend Wars!

Familjen samlades i en av Danmarks kanske gråaste hålor och var tillsammans där.

Jag mötte upp mamma och pappa i Köpenhamn och tog tåget till Slagelse. Det var en stund försenat och när det väl kom till perrongen och folk gick på, sa en skarp dansk stämma i högtalarna att om inte folk skyndade på lite och satte sig på sina platser skulle vi få stå där skit länge... You-better-move-your-asses-so-we-can-get-rolling-stilen.
Skönt, skulle aldrig hände i Sverige att tågpersonalen ger resenärerna en uppläxning på det där tydliga viset. Och visst visade danskarna på andra sätt hur man är dansk, som att slå sig ner i en liten ring på perrongen klockan fem på eftermiddagen och rulla en joint, röka och umgås på bästa vis.

Det var fint att komma hem till farmor igen och den där hjälplösa lilla byn mitt bland färglösa åkrar. Den här gången fanns det inte häller vatten. På grund av en förorening i vattentanken i byn, måste allt vatten kokas eller så fick man köpa nytt eller gå och hämta friskt vatten i en tank vid skolan. Det fina med små kriser i våran moderna och ofta separerade värld är ju att människor kommer samman och hjälper varandra. Men icke, inte en själ var ute och umgicks i vattenföroreningens ljus.
Farmor har precis flyttat också, men det ser precis lika ut var hon än bor, för alla hennes saker och möbler tar hon med sig och täcker all yta med, det må kännas tryggt.

Bror var redan där när vi kom och självklart började vi med att äta. Det är det man gör i Danmark. Äter och äter och äter... och den lilla middagen var ju bara början på dessa dagar, för här skulle det ju bli födelsedag!

Fuglebjerg!

Syster Sol på Kägelbanan imorn!

Den goda maten.

Rödbetor.
Broccoli.
Tomat.
Olivolja.
Chevre.

Så enkelt och så gott.

Fuglebjerg.

På söndag åker jag till Fuglebjerg i Danmark till min farmor. Hon fyller 80 år och hela familjen ska dit. När jag hittade den här bilden på bageriet i dyn började jag längta. Dit har farfar gått och köpt boller, ljusa frallor, till frukost så många gånger. När jag och Martin var små ville vi ha det istället för robrØd. Åh va gott det var!
Jag minns så mycket av den här platsen. Ankdammen, havet, Brosen(Mataffärn) och Röda korset. Jag blir ju alldeles nostalgisk och full av glädje i mig nu. Tack för att jag får komma dit snart !

Självkärlek. När ska människorna lära sig?

Det är ju det här med självkärlek. Förstår någon vad det är?
Ikväll lyssnade jag på vad Åsa Kullberg talade om.
Ja...
Känns det som att det finns något att undersöka här?
Något att lära sig och växa i?
För någon vecka sen skrev jag, "Det finns inga vänner. Inga killar och inga tjejer. Ingen mamma och ingen pappa. Ingen syster eller bror. Det finns ingen som kan vara mer du än du."

Det var det här med självkärlek. Ja...

Är de det de handlar om? Om hur jag kan älska mig själv. Genom den jag är. Genom kroppen. Lyssna till det väsen jag är. Leva livet och uppleva allt detta liv, genom den lilla fysiska bit som jag alltid har tillgång till.
Och så kommer den här genom sinnet: Jag vill vara så. Jag vill vara du. Jag vill vara vi. Jag vill vara där. Jag vill vara då. Jag ville vara den som jag inte är och inte vara den jag är och helst inte vara precis just där jag är just nu. Det var det här med självkärlek.
Ja...

Finns det något att undersöka här? Finns det något som kan läkas här?
Just nu sitter jag i soffan, musik, lampan är på, nacken gör ont. Jag känner att hjärtat slår.
Vad gör mig till mig?
Sakerna jag tagit in i lägenheten?
Bilderna som jag tagit och som berättar om vad som varit?
Sättet jag äter maten på?
Andra människor?
Andra människor som jag lutar mig på och när jag inte gör de längre så gör de ont och jag tycker jag är inte ett skit värd längre?

Det kommer ju till det här med njutning.
Finns det något i att blunda en stund och känna andetagen komma in och ut ur mig?
Känna hur luften vill tveklöst in i mig och sörjer ej när den lämnar mig?
Känslan av hur hjärtat bor i mig och hur det dunkar och talar till mig och säger att allt är precis som det ska vara?
Om jag inte är saker.
Om jag inte är sättet jag äter på.
Om jag inte är andra människor och inte de människor jag har som mina vänner.
Om jag inte är de tankar och inte de känslor som kommer och går.
Om det finns sanning i det här, så lämna mig nu och kom till mig nu.
Lämna mig öppen och skör.
Rusa till mig och stanna och spring din väg igen.
Det var det här med självkärlek.
Ja...

Eftersom att ingen annan eller inget annat kommer att vara för evigt, må jag lära mig att älska det enda jag har. Det som jag verkligen kan älska. Den människa jag är. Jag finns alltid här. Om jag ska välja laget till spelet jag ska spela genom livet, må jag börja välja mig.

Vill du leva ditt liv tittandes från avbytarbänken hoppandes på att någon annan ska fråga om du vill vara med?
Tror du att du kommer få diplom för att du gjort så mycket för andra och brytt dig så lite om dig själv?
Va spelar det för roll om du får ris eller ros?
Beröm eller om ingen ser dig?
Skit åt helvete med det som du tror du måste vara och skit åt helvete med allt annat än vad hjärtat du bär där inne säger dig.
Det var det här med självkärlek.
Ja...

tack Åsa.

Dagens Gröt.

Bovetakross
Havregryn
Spirulina
Kanel
Kardemumma
Linfröolja
Banan
Russin
Salt
Vatten
Drakens te
med Lingonsylt

Upp till kamp och inspiration bror!

Den är ju skön.

shaktimattan

Nattlåt med Melissa Horn - Lät du henne komma närmare

Det är det operfekta som är guldet.

Jag kan inte skillja. Vad fan är det som är mig och vad är inte mig. Den andra eller den som är mig. Går till stan och sjunger en sång, om och om igen. De blir ro i mig. På tunnelbanan sitter jag bredvid en mor och hennes son. Jag lyssnar säkert inte så diskret på deras mysiga och som avslappnade samtal, om ingenting alls speciellt. När de ska gå av i Hornstull, reser jag mig nästan upp och är beredd att gå av med dem. Det kändes tydligen i mig som att jag var med dem. Ojdå de var inte min familj de där, tänkte jag och satt kvar över bron till Liljeholmen. En bil kör förbi och jag vände mig om, jag trodde någon sa Hej. Men det var inget hej, utan däcket som gneds mot spårvagnsspåret. En sån där fin man med stort lockigt hår går av kollektivtrafiken där jag bor. Om han går i min riktning ska jag tala med honom. Säga att jag känner honom.
- Hej! Jag känner igen dig. Visst känner du Björn J som jobbade på teatern för några år sen och jag tror att du var där och var hans kompis då. Visst är de så?
- Jaa.. Fan vilket minne! Jag är imponerad. Ja.. haha. va roligt. Du bor här?
- Ja.
- Jag också. Har precis flyttat hit. Gröndal är fint.
- Ja visst är de!
- Jag måste hem och se en TV-serie som jag är med i..
- (Jag ler) Ta hand om dig.

Annars då? Jag vet inte vet inte vet inte alls hur de är. Livet är helt precis som de är. Men jag kan inte riktigt uppleva det. - Skitsnack?!
Längtar till Indien. Kollade på biljetter ikväll. Men vad ska jag göra där? Vad ska jag göra där om jag inte är bekväm med att vara mig här? Men jag tänker att jag längtar och vill dit i alla fall.
Jag skulle kanske till Skottland imorgon. Men inget skottland det blev. Tilliten sprider sig och säger mig att det är precis som det ska. Hjälp mig med allt som jag kan hjälpas med.
Om jag inte är din vän och din och med dig.Vem är jag då? Det är det operfekta som är guldet.
Genom lite mer regn hem. eller i okänt land eller i sol.
Nu: En droppa föll och blev min tår.

Beautiful :-D

Dagens låt - These Two Days Will Last Forever med Kleerup

Jag har det bra.

Solen skiner och luften är kall. En morgonbrasa inne i stugan, "Gud va de är skönt med en varm stuga". Det är kort och gott underbart. Igår eldade vi en stor eld ute, av gamla dörrluckor och bråte. Det var längesen jag eldade och det var så roligt nu.
- Nu har vi månen, stjärnorna och en stor eld. Ska man vara lycklig nu?
-Ja.
Igår plockade jag en liter blåbär och kokade sylt av och gud va god den blev och rörde rårörda lingon som vi ska äta med ostkaka senare.
Flugorna svärmar i solens lyx här utanför och gårdagens godaste lasagne som Micke gjort är i ugnen och blir varm.
Jag är med känslorna och det är så det är. Jag ser flycktvägarna sinnet tar. Ju mer jag och övar desto snabbare ser jag vägarna och kommer tillbaka till känslan.
Lånade cykeln in till Järna och handlade. När jag rullande ner för backen till centrum kände jag mig så glad. Järna och järvsö känns lika. Husen är olika, många träd på tomterna och ett tempo som jag känner mig hemma i. Körde nästan över en fjärlislarv, stannade och lyfte in den till sidan av vägen. Det är så lugnt. Tyst. och Vackert här.



Tacksam.

Agdala lifvet

Har precis ätit knäckemacka med smör och druckit te.
Tömt dasstunnan.
Gjort mina första trevande försök att göra styrketräning med tegelstenar.
Solen skiner och kylan ger sig inte.
Blåbär och trattisar.

Sanningen varar, Lev och må!

It comes again and again.

"when it comes to yourself, it´s not about achieve the perfect image you have of yourself, it´s all about experience LIFE through the living being you are."

Spegelovisdom.

Spegeln är inte helt och fullt sann. Så för att vara krass! Alla: om du bygg olycka eller lycka på spegelvisdom: Lägg ner.

Kontemplering i Agdala, måndag 19.20

Om jag ska vara helt ärlig..
Om jag ska vara helt ärlig!
Om jag ska vara helt helt ärlig med dig...

Jag vill vara helt ärlig med dig!
Jag vill så himla gärna vara helt ärlig..
Jag vill så så himla gärna vara helt och fullt ärlig med dig.

Jag väntar mig något tillbaks.
Jag väntar på att någon ska falla för mig.
Jag väntar på att någon ska ringa.
Jag väntar mig att någon kommer förändra min vardag.
Jag väntar mig att någon ringer och skickar sms till mig.

Jag försöker vara helt och fullt ärlig med dig.

Jag vill vara mer bekväm med mig själv än vad jag är.
Jag vill se smalare ut.
Jag vill ha åstadkommit mer och fler av mina drömmar än andra i min ålder.

Jag försöker och är ibland helt och fullt ärlig med dig.

Jag tycker synd om mig själv när någon annan väljs i mitt ställe.
Jag tycker inte att jag är värd det bästa.
Jag vill bestämma hur saker och situationer ska vara och bli.
Jag vill att jag är den viktigaste och mest älskade människan bland de jag umgås med.
Jag tycker att det jag skriver nu är pinsamt och vill gärna rättfärdiga det genom att skriva att det bara är ibland jag känner så.
Jag blir svartsjuk på mina nära vänner.
Jag är inte speciell på grund utav det här, men jag önskar att ni tycker det.

Prova själv. Att vara ärlig är det enda. Du kan aldrig komma undan.
Prova att se vad du undanhåller för dig själv och andra.
Om du är medveten om när du ljuger, för att du inte vågar säga som det är eller för att du är rädd för vad andra ska tycka om dig.

Det jag märkt är, att i slutandan har du bara dig själv. När du är själv och ska sova eller tar en promenad är de bara du. Om du låter musiken tysta en stund och lägger ifrån dig boken. Så har du dig själv där. Frågan är, om du tillåter dig själv att vara det som finns i dig eller om du väljer ut, vad du ska visa, för dig själv och för andra.
Klarar du allt själv eller flyr du alltid till konversationer?
Kolla i dig. Kolla dig själv. Undersök vad som kommer upp.

Det finns inga vänner. Inga killar och inga tjejer. Ingen mamma och ingen pappa. Ingen syster eller bror. Det finns ingen som kan vara mer du än du. Det finns ingen som kan lösa dina problem. Det finns ingen, hur mycket den än älskar dig, som kan lätta den tunga säcken du bär på ryggen, aldrig fullt och helt. Det finns ingen som kan känna dina sår och leva med och smörja de ärr du upplever. Det finns ingen som kan skydda, gömma eller hjälpa dig rymma ifrån dig själv i evighet.
Så kom loss. Undersök dig själv inifrån. Det är nu du har chansen att börja träna. Sätt dig ner och andas. Sätt dig ner för dig. Det är din kamp och seger du är en krigare för. Ingen annans krig. Ta ansvar för de känslor som bor i dig och olyckan som styr dig.
Du är ett djup som aldrig når botten, utan moder jord och som aldrig kommer dunka i det påhittade taket himlen.

Du kan hjälpa dig in i det sista fram till upplevelsen av lycka som genomströmmar dig.

Sjælvførsørgaren sa...

En kommentar:
"Vill bara gøra uppmærksam på att blommorna den unga mannen har i munnen inte ær av plast!!"

Jag vet inte vem Sjælvførsørgaren är. Den unga mannen på bilden är min far. Jag tänkte mig att en kontrast skulle äga rum, i och med texten och i och med bilden...

Kul med respons! Mer av denna ekologiska vara tack.

Insikt. Se på ordet. Du har sett något av det du har inne i dig.

Cykelolyckan.

Trött. Med solen i ögonen. Många andra människor. Jag cyklar över vägen. Stannar. Ska svänga vänster. En annan cyklar rakt in i mitt bakhjul. - Du får inte stanna! Cyklar vidare. Hjulet blev helt vinnt och går inte att åka med. Spänning inom mig släpps och jag börjar gråta. Gråtandes in på en cykelaffär och frågar om han kan kolla på min cykel. Ja visst kan han. Han ger mig lite papper och säger att jag inte ska vara ledsen och frågar om jag är okej? - Ja, de är lugnt. Men de är inte min cykel.
Han fixar billigare för att jag är ledsen och jag får komma tillbaks klockan fyra och hämta.
Det var som att något i mig ville att det skulle hända något.
Nu gäller det att jag släpper fram det som vill ut ur mig och ger det min tid och slutar fly.

Det faller blommor.

När jag cyklar, under bron vid tanto, så faller blomman ner precis bredvid mig. Jag stiger av och är där en liten stund. Sen cyklar jag vidare.

Börjar det nya livet nu?

Järna - Malmö

För ett dygn sen kom jag just hem ifrån Järna. Skogen och sjön, tyst och lugnet tog mig rakt igenom. Jag högg ved och åt självklockade trattkantareller. Jag och en vän tog en trampbåt ut på sjön, det var en härlig känsla att bara vara där ut och inga andra människor syntes och inga distraktioner. En kopparorm på grusvägen låg där stel av köld och jag tog den i svansen och gav den lite skog istället för väg.
Jag tog bussen igår på morgonen, till Södertälje och sen till Gröndal. Gröndal till centralen och på tåget. Känns tungt i bröstet och jag har den där känslan. Den där som står och knackar på och vill in i mig. Jag sätter mig ner och försöker fokusera min fokus på den, så den ska komma. Jag försöker hitta handtaget till dörren jag står och håller igen, hitta handtaget så jag kan öppna och släppa in den jag inte vill ska komma in. Kom bara. Det finns bara ett sätt, det finns bara vägen att se och vara med vad som kommer upp i mig. Ibland hatar jag det. Jag vill att det ska vara lätt och gå som jag vill. Som jag drömmer om.
Men, vilken befrielse att det finns ett sätt, det finns en möjlighet att vara jag. Släppa in allt de som vill in och de som knackat och knackat på. Men kom då!
Nu är jag i Malmö och måste till skolan, en till klump i magen. Jag vill inte. Jag vill inte vara någon och jag vill inte bli något. Det finns inget i framtiden och inget i det som varit. De enda som kan vara viktigt är nu. Vad finns i mig nu? Jag vill att allt hittar in och jag vill uppleva hela mig. Men kom då!

handling som gjorde mig glad...

...jag var och handlade i helgen och upptäckte detta:


Änglamark kostar 11.90 och vanliga kostar 15.50.
Helt Rätt!

Ich bin ein Berliner - Del 5 - Vindruvstricket och Adjö.

Dagen efter den möjliga förgiftningen kom och jag var vid mer liv än dagen innan. En bra förutsättning. Så vi sket i något läkarbesök och tog oss ann stan igen. Nu via tåg och tunnelbana, för att inte slita på det stycke liv som växt fram i mig. Det var en mulen och lite kylig dag. Inom mig fanns en önskan och ett groende mål om att hitta en mysig park att vara i. Så bror fixade och vi tog oss till en, en med utsikt också. Köpte jos och vindruvor på en affär, billigt. Vi stegade oss fram över en bilväg och in i parklandet och hittade en amerikan som ville till en historisk plats och vi ledsagade honom till en karta över parken, men senare insåg vi att vi lett honom i fel riktning. Vi hittar ett stort träd och sätter oss under det. Jag minns att vi pratade om Amerika och att George W. lurade till sig segern 2000. Allt leder till det andra och tredje och vi äter vindruvor. Och så från ett ljuvt minne i skallen stoppar jag upp två vindruvor under läppen. En till höger och en till vänster. Detta med sitt ursprung på en tågluff i Toscana för nu flera år sedan.


Detta orsakar skratt.

På kvällen tar vi oss till för mig nya kvarter och äter en god pasta och en underbar kopp med mynta te, färsk mynta. Nice!

Klockan 23.03 går tåget tillbaks till Malmö och jag hoppar på och stannar inte kvar.
Tänk om jag inte skulle ha ramar att rama in mig i.

Ich liebe Berlin. Jag håller på att lära mig spela Bumbibjörnarna på svenska och har en plan. Dricker det goda ingefärstet här hemma och alla älskar det, så jag måste åka ner och köpa mer.

På återseende och med Kärlek.

/ Idun

Interview with Bill Plotkin

Dagens låt - Fidelity med Regnia Spektor

Summasumariumseminarium

"Väckarklockan ringer, hon svänger benet över sängkanten och stiger upp. I mörkret lyssnar Nathalie och klockan är 02.30. Bordet är dukat, festblåsan på, nu ska det firas. De olika talarna avlöser varandra. ”Ja må du livet leva, ja må du livet leva, ja må du livet leva ut i hundrade år…”


Välkomna till ett kalas av annorlunda slag!

av och med Therese Dahlberg.
Musik: Ivan Monthan Sundberg

kvarvarande speldatum:
18:e - 15.30
19:e - 18.30
20:e - 19.30

Detta blir grymt tror jag!
Ta chansen och se en härlig och med ögonen öppna ung skådespelerska.

Dagens låt - Seahorse med Devendra Banhart

Ich bin ein Berliner - Del 4 - Den långsamma dagen

Söndagsmorgonen gryr och regnet sköljer över Tyskland.
Jag kan ha blivit förgiftad av Habu. Jag kan ha fått en allergiskreaktion av Habu. Jag kan ha fått Svininfluensa. Denna dagen var inte mycket. Jag vaknade och gled ner för trappan någon gång under dagen. Jag var inte bakis. För jag blev inte dragen.
- "Eller så var det nått i maten."
Bror gjorde äppelpaj och te och han passade upp på mig, när jag väl var vaken i alla fall. Var som en sjukling och riktigt jämrade mig då och då.
Till slut gick vi ner på gatan och tog en promenad. Jag fick känna på hur de är att vara gammal och inte ha en kropp som lyder och är rask. Gick från bänk till bänk, lutade mig var hän och köpte ett päron och färsk appelsinjuice som avslut. Långsam var jag och allt annat snurrade.

Men jag kände mig både glad och hemma där jag var.

Tillbaks i stan.

Jag gick över broarna igen och till och med tunnelbanan var välkommen.
gröndal-hornstull-södra-medis-centralen-odenplan-rådmansgatan-skeppsbron-slussen-götgatan-vattnet och tanto-liljeholmsbron-gröndal.
Den här stan sjunger om mig och jag tänker på dig. Gräset, stenarna och vattnet. Människor och platser. Jag känner mig hemma och tillbaks. Stan känns inte främmande längre. Inte på samma sätt. Kanske är de inte stan, kanske är de mig.

- Sov gott. Välkommen 17 september.