ber er om att lyssna. till vad som hörs. ber om att ni ser. på det som sker.

Säg mig ett berg att gå upp för. Jag saknar mina ögons utsikt.
Som söderförort räknat slår den här högsta klass.
Ett äpple faller till marken, mot marken i luften på väg ner, till marken så skör.
En ros är en ros.
En sådan sällskapssjuk man lutar sig på sin inre, mer som programmerade, charmmör och flickor i rad radar upp sig de gör.
Estradör.
Vi ger av allt ni ber. Vi ber om inget tillbaks. Vi ber om era öron om uppmärksamhet.
Om tve och ris och ros, vi ger vad ni ber, bara ni ser.
Kom och smaka på överklassbohem med curry och tredjevärldenarom men varsigod med silversked.
En är en invandrarung. En får en flaska av glas i sin mun. Blod och gråt spottas i svart/vit och färg. En kritisk röst, till nästa höst kommer pengar, som naturligtvis kommer behandla fallet.
Ur rasism faller tårar av glas.
Människans perception kan krackelera.
Det finns de som hoppas på något mera. Ni tror inte på han Gud. Ni tror på något högre, något som ändå än ni vet mera.
Under skolans programmering vi produceras i rader av flera och flera.
Säg inget mera.
Jag drar inte alla över en kam. Men kammen har tyvärr inte många brytna taggar än.
Så min kretik kan jag inte komprimera.