Vad är det som händer?

Jag vill bara säga att det finns hopp. Jag vill påstå att du är helt underbar och magisk som du är. När tankar säger att du inte klarar. Eller är fel, är ful. Inte har någon chans. Har missat din ända möjlighet. Är det inte allt. Det är inte sant, om jag får säga så.
Det känns som att människorna är invirade djupt i ett mönster av tankar och känslor. Ett tvång som vill ha, vill vinna, klättra uppåt, glömma, bli någon, bli någon som är bäst, bli Bli BLI...

Idag har jag gått runt och inte tyckt om mig. Lyssnat mer än inte, på tankarna. Blivit rörd av dem. Fått känslan av panik för att jag inte kommer ur det. För att jag borde veta bättre vid det här laget än att styras av tankarna.
Försökte prata om de, försökte att inte låtsas om de, försökte, Försökte, FÖRSÖKTE...

Men vad är det som händer?
Vilka är tankarna?
Var i huvudet sitter dom?
Vem är det som säger att jag är så rädd för att inte känna mig bekväm och självsäker på jobbet imon?
Var i min kropp sitter den som säger det?
Och vem är det som ser att jag ser att jag är rädd?

Det verkar som att det är ett virrvar, en blåsig vind, ett spel som aldrig kan vinnas, bara trappas upp. Ända fram till den platsen i mig, eller antiplatsen i mig, där bara kärnan existerar.
Så, om jag ser att jag är rädd, vad finns innan och ser det? Vem är medveten om den medvetenheten?

Så, jag vill bara säga att allt är som det ska i så fall. Att du uppfyller alla krav du ställer. Att både du och jag kan andas ut och se det vackra. Det ljusa. Och se det fula. Det mörka. För den som ser det här, är den samme. Den bryr sig inte om sol eller regn. Det är den du är, den som finns bakom, under, framför, innan, efter alla de där tankarna, idéerna och rädslorna. Den är värd att vara med, känna på och låta leva.

Till slut, något som en vän sa:
"Påminn inte varandra om hur lidande och olycklig världen är. Låt oss påminna varandra om hur vacker och fri världen är."

lägger sig.

Nu har jag trotsat länge nog.
Gick upp 04.40 i dag. Har jobbat 11 timmar. Ska upp samma i morgon.
Må somna nu.

Kärlek och Respekt

Brorsan.

Jag minns när jag slängde en stol på dig.
Jag minns när du fick och inte jag.
Jag minns när du flyttade till Stockholm. och jag stod kvar i Järvsö och hade hela högstadiet fram för mig.
Jag minns när du fick nog och gjorde slut med en tjej och knackade på och ville bo hos mig.
Jag minns när jag inte förstod vem du var.
Nu är jag här och är den jag är.
Du är där och är den du är.
Jag minns när du satt i fönstret hemma hos mig, jag såg på dig. De var precis innan du åkte till Berlin. Du var allvarlig och ärlig mot dig själv.
Jag vet nu hur stolt jag är att du vågar vara, vågar prova.

Storebror storebror storebror.

Vackermänniska.

Människorna är ivriga efter att dra sina internkort och få den halvfabrikerade maten i magen.
Brickor på rader och kockrockar. Då..

..Du kommer runt hörnet och alla slevar, glas och såser förvrids någonstans bort och kvar står den som är jag och ler.
Du säger tjaba och jag säger hej hej.
En vegetarisk, säger du och jag vänder mig om, öser upp och gör en sån där min om - ah va vacker du är. Vilka snälla ögon du bär.
Tar ett djupt andetag och vrider gympaskoklacken i den spillda skysåsen och kollar på dig igen och säger var så god.

Drar ditt VISA kort, utan att våga kolla vad du heter, skakar på handen och säger, skriv på här. Ser på dig när du kluddar något på strecket på företagets exemplar, och säger sen tack så mycket.
Du går.
Efter något tag av tid har omgivningen blivit uppfattningsbar igen och jag frågar mig, vad var det där?
Vem är du?

Ola Svensson Superstar

55.55: - Börjar lita på att det finns en person bakom allt de där. Plockar man bort alla låtar, och idéer och beteenden och allting, så finns där en person, och det är jag, och den personen är värd att vara och värd att älska..

Kolla Kolla --> OLA SVENSSON SUPERSTAR!

Sometimes it gets boring being normal. Sometimes i go back. Sometimes i pretend to be boring. Sometimes i go back to be me...

sönda´kväll och månda´morgon!

Lingonmuffins och te med Micke :)
Mamma brukar göra den här kakan hemma, men med ingen form här nere fick de bli muffinsar istället, och å ska bra de blev!

Nu är klockan 05.27 och jag ska strax gå till kollektivtrafiken som förhoppningsvis tar mig till Veddesta centrum...

Tack.

Horisonten.

Vaknade hemma hos Cicci i en lägenhet på östermalm.
Snön hade gjort stora flingor som flammande som en eld ner genom luften från himlen.
En vacker fasad utanför, en sån där som de är många av på östermalm.
Inga tankar i huvudet.
Gick upp, tog en dusch och luggen var fortfarande platt och fin, som igår.
Åt frukost, åkte bil, gick i en affär, gick till tunnelbanan, satt bredvid några andra.
Letade lite på Stadsmissionen och hittade inget.
Ett litet kaos gick jag förbi, bilar huller om buller, en tvärbana på ingång och många människor som stod och viftade och böjde sina ögonbrun intill pannans mitt och frågade sig själva, hur fan ska det här gå?
Jag gick förbi och hem.
En mamma med barn i vagn och en farbror med krycka i hand.
Nu ska jag ner till centrum av den gröna dalen och handla, de ska bli mat och kaka ikväll.
Har liksom en väldigt varm känsla i kroppen, som att det vore sommar och jag hade hur mycket roligt framför mig som helst, solen sken och allt var grönt. Ja, precis som sommar, fast det snöar och yr som aldrig förr, utanför mig.

Kan det vara så att man kan vara glad helt utan anledning?

Livet är livet.
Tack, det bredar ut min horisont.

Söndag 16.02

Nu myser de i sina själar.

Vad väntar vi på?

Hur ska vi vara?
Varför får vi inte var ledsna? Spelar det någon roll om du är glad eller ledsen.
Vad är det som ändras i dig? Vad är det i dig som aldrig ändras?

Vi är styrda och störda av påverkan utanför.
Vi ska vara snarare si eller lite bättre så. Vi ska vara smala, eller tjocka, stora eller små och gärna redan perfekta i en stöpt form sen vi föddes.
Vi föds för att vi ska uppleva hur det är att vara dem vi är. Inget mer, inget tillägg, inget fixande och inget lite extra.
Varför bryr ingen sig om vem vi är. Hur kärnan vi har är, hur kärnan vi ÄR verkligen känns.
När fick vi lära oss om att låta känslan i kroppen vara där och låta den finnas. När fick vi höra tusen gånger om att vi är underbara. Det är ingen skillnad. Om du tar bort allt som kan tas bort, visa mig skillnaden på dig och mig.
Hur ska vi bli vuxna, starka, inspirerande, stödjande utan någon som låter oss vara den vi är.
Det finns inget vi ska bli, inget vi måste lära oss om oss själva innan vi kan vara oss själva.
Vi har allt. Vi har allt vi någonsin kan drömma om. Vi kan bara drömma om allt de där, för att vi redan har det i oss. Vi är där vi ska vara.
Fuck alla som säger att vi inte är nog. Alla som säger att vi ska vara så eller gå klädda som tidningarna säger. Tidningarna, samhället, dom stora, dom dumma, dom som säger att vi inte duger, som som ber oss ändra på oss, är också VI. En annan du som inte vet vem den är, en annan du som inte är lycklig.
Fuck den tanke som säger dig att du inte kan, inte klarar, inte passar, inte är vacker.

Du kan leva ett helt liv, och missa hela dig själv.
Bara för att du tror på att du inte är där riktigt än, bara för att du väntar på att du ska genomföra ditt eller datt och sen bli dig själv.
Se att du redan finns!

Vad väntar Vi på?

early morning, lot of snow and cold.

There is a wind,
blowing in the air,
there is wind blowing in the air.
I don´t wanna see you again.
We can sand here forever,
we sand here as long as our thoughts are telling us,
thats the smartest thing to do,
thats the most safe thing to do.
There is a wind blowing in the air
and it dos not matter what you are doing.

The ice is breaking for the the big boats
early morning, lot of snow and cold.
The ice is growing hard again.

But i cant stand, cant resist any more,
cause there is a wind bowing in my mind,
i don´t wanna listen any longer.

I´v seen my friends, I´v seen you people,
crawling in the mud, practicing some shity believing.

You are alive, you are life, is it increasing your possibility's,
like a dream,
like a dream,
like a dream,
like all that you ever dreamed of.

So go an dance my friend,
sit still and breathe.
Love someone,
in a town you don´t know the name of.
Work, sleep, eat, cry, laugh,
live your own combination.

The wind is blowing in the air,
is it not cold
is it not warm
is it not cold
is it not warm
is it not cold
is it not warm

I don´t wanna see you again.