Jag vet inte vem som är där?

Om jag kollar in, vem är där?
Om det inte är någon där. Vem är det som ser att det inte är någon där. Vad är jag. Känslan av att det jag gör, kommer inifrån mig. Vem är den där inne i mig. Som det känns äkta eller falskt för. Inne i en kropp bara egentligen. Tankarna. Är oändliga. Är de samma. Är ofrånkomliga. När ingen ser. Kan jag vara hur som helst. Någon jag ibland inte känner igen och identifierar. Det måste vara det sköna med blandningen. Ballansen. Mellan att vara tom och att kunna fyllas. Helt fritt. Fram och tillbaks. Utan att mäta innehåll eller rymd. Är det fritt då?

Som att det inte fanns några bekymmer.