Lever du i verkligheten?

Det var en man. Han har rädd för ormar. Jätterädd för ormar. Så rädd en man kan vara för ormar. Det fanns en plats på jorden där den farligaste och giftigaste ormen levde sitt liv. Mannen åkte till den här platsen. Han tog en båt över ett vatten och till den skogen där ormarna bodde. Det blev kväll och sen natt och mörkt. Mannen blev tvungen att stanna på ön över natten. Han gick runt i skogen och smög sig fram. I ett steg, kände han att han hade rört vid någonting. Någonting som var smalt. Och långt. Och han hörde med sina öron tydligt att något väste. Här var den, en av de farligaste och giftigaste ormarna på jorden. Mannen kände hur rädslan kom. Han såg för sig hur kan skulle komma att dö där han nu var. Svetten och värmen inom honom kom. Hjärtat bultade av rädslan för döden. Han visste att hans tid var kommen. Mannen visste att om han skulle röra sig nu, skulle ormen hugga och bita honom. Så kan stod där han var. Stilla. Helt stilla. Det kanske fanns en chans ändå? Han andades så tyst och lugnt han kunde. Hela natten stod han där med ormen precis nära sig. Han tänkte på sin familj och sina vänner. Som han aldrig skulle få möta igen. Natten led och ljuset kom sakta genom trädtopparna. Han kollade ner på ormen och... Såg en bit rep ligga precis intill sin fot...


Vilka historier skapar vi? Eller vilka historier skapas automatiskt utifrån våra rädslor inom oss? Är det du som väljer att skapa dem? Eller kommer det historier som du tror på? Du tror förmodligen på allt som du tänker. Om du inte kan se att det bara är historier hur skulle du kunna ha medvetenheten att inte tro på dem?

Rädslan är verklig. Du känner ju den i kroppen. Men är rädslan byggd på verkligheten?