Dagens låt - These Two Days Will Last Forever med Kleerup

Jag har det bra.

Solen skiner och luften är kall. En morgonbrasa inne i stugan, "Gud va de är skönt med en varm stuga". Det är kort och gott underbart. Igår eldade vi en stor eld ute, av gamla dörrluckor och bråte. Det var längesen jag eldade och det var så roligt nu.
- Nu har vi månen, stjärnorna och en stor eld. Ska man vara lycklig nu?
-Ja.
Igår plockade jag en liter blåbär och kokade sylt av och gud va god den blev och rörde rårörda lingon som vi ska äta med ostkaka senare.
Flugorna svärmar i solens lyx här utanför och gårdagens godaste lasagne som Micke gjort är i ugnen och blir varm.
Jag är med känslorna och det är så det är. Jag ser flycktvägarna sinnet tar. Ju mer jag och övar desto snabbare ser jag vägarna och kommer tillbaka till känslan.
Lånade cykeln in till Järna och handlade. När jag rullande ner för backen till centrum kände jag mig så glad. Järna och järvsö känns lika. Husen är olika, många träd på tomterna och ett tempo som jag känner mig hemma i. Körde nästan över en fjärlislarv, stannade och lyfte in den till sidan av vägen. Det är så lugnt. Tyst. och Vackert här.



Tacksam.

Agdala lifvet

Har precis ätit knäckemacka med smör och druckit te.
Tömt dasstunnan.
Gjort mina första trevande försök att göra styrketräning med tegelstenar.
Solen skiner och kylan ger sig inte.
Blåbär och trattisar.

Sanningen varar, Lev och må!

It comes again and again.

"when it comes to yourself, it´s not about achieve the perfect image you have of yourself, it´s all about experience LIFE through the living being you are."

Spegelovisdom.

Spegeln är inte helt och fullt sann. Så för att vara krass! Alla: om du bygg olycka eller lycka på spegelvisdom: Lägg ner.

Kontemplering i Agdala, måndag 19.20

Om jag ska vara helt ärlig..
Om jag ska vara helt ärlig!
Om jag ska vara helt helt ärlig med dig...

Jag vill vara helt ärlig med dig!
Jag vill så himla gärna vara helt ärlig..
Jag vill så så himla gärna vara helt och fullt ärlig med dig.

Jag väntar mig något tillbaks.
Jag väntar på att någon ska falla för mig.
Jag väntar på att någon ska ringa.
Jag väntar mig att någon kommer förändra min vardag.
Jag väntar mig att någon ringer och skickar sms till mig.

Jag försöker vara helt och fullt ärlig med dig.

Jag vill vara mer bekväm med mig själv än vad jag är.
Jag vill se smalare ut.
Jag vill ha åstadkommit mer och fler av mina drömmar än andra i min ålder.

Jag försöker och är ibland helt och fullt ärlig med dig.

Jag tycker synd om mig själv när någon annan väljs i mitt ställe.
Jag tycker inte att jag är värd det bästa.
Jag vill bestämma hur saker och situationer ska vara och bli.
Jag vill att jag är den viktigaste och mest älskade människan bland de jag umgås med.
Jag tycker att det jag skriver nu är pinsamt och vill gärna rättfärdiga det genom att skriva att det bara är ibland jag känner så.
Jag blir svartsjuk på mina nära vänner.
Jag är inte speciell på grund utav det här, men jag önskar att ni tycker det.

Prova själv. Att vara ärlig är det enda. Du kan aldrig komma undan.
Prova att se vad du undanhåller för dig själv och andra.
Om du är medveten om när du ljuger, för att du inte vågar säga som det är eller för att du är rädd för vad andra ska tycka om dig.

Det jag märkt är, att i slutandan har du bara dig själv. När du är själv och ska sova eller tar en promenad är de bara du. Om du låter musiken tysta en stund och lägger ifrån dig boken. Så har du dig själv där. Frågan är, om du tillåter dig själv att vara det som finns i dig eller om du väljer ut, vad du ska visa, för dig själv och för andra.
Klarar du allt själv eller flyr du alltid till konversationer?
Kolla i dig. Kolla dig själv. Undersök vad som kommer upp.

Det finns inga vänner. Inga killar och inga tjejer. Ingen mamma och ingen pappa. Ingen syster eller bror. Det finns ingen som kan vara mer du än du. Det finns ingen som kan lösa dina problem. Det finns ingen, hur mycket den än älskar dig, som kan lätta den tunga säcken du bär på ryggen, aldrig fullt och helt. Det finns ingen som kan känna dina sår och leva med och smörja de ärr du upplever. Det finns ingen som kan skydda, gömma eller hjälpa dig rymma ifrån dig själv i evighet.
Så kom loss. Undersök dig själv inifrån. Det är nu du har chansen att börja träna. Sätt dig ner och andas. Sätt dig ner för dig. Det är din kamp och seger du är en krigare för. Ingen annans krig. Ta ansvar för de känslor som bor i dig och olyckan som styr dig.
Du är ett djup som aldrig når botten, utan moder jord och som aldrig kommer dunka i det påhittade taket himlen.

Du kan hjälpa dig in i det sista fram till upplevelsen av lycka som genomströmmar dig.

Sjælvførsørgaren sa...

En kommentar:
"Vill bara gøra uppmærksam på att blommorna den unga mannen har i munnen inte ær av plast!!"

Jag vet inte vem Sjælvførsørgaren är. Den unga mannen på bilden är min far. Jag tänkte mig att en kontrast skulle äga rum, i och med texten och i och med bilden...

Kul med respons! Mer av denna ekologiska vara tack.

Insikt. Se på ordet. Du har sett något av det du har inne i dig.

Cykelolyckan.

Trött. Med solen i ögonen. Många andra människor. Jag cyklar över vägen. Stannar. Ska svänga vänster. En annan cyklar rakt in i mitt bakhjul. - Du får inte stanna! Cyklar vidare. Hjulet blev helt vinnt och går inte att åka med. Spänning inom mig släpps och jag börjar gråta. Gråtandes in på en cykelaffär och frågar om han kan kolla på min cykel. Ja visst kan han. Han ger mig lite papper och säger att jag inte ska vara ledsen och frågar om jag är okej? - Ja, de är lugnt. Men de är inte min cykel.
Han fixar billigare för att jag är ledsen och jag får komma tillbaks klockan fyra och hämta.
Det var som att något i mig ville att det skulle hända något.
Nu gäller det att jag släpper fram det som vill ut ur mig och ger det min tid och slutar fly.

Det faller blommor.

När jag cyklar, under bron vid tanto, så faller blomman ner precis bredvid mig. Jag stiger av och är där en liten stund. Sen cyklar jag vidare.

Börjar det nya livet nu?

Järna - Malmö

För ett dygn sen kom jag just hem ifrån Järna. Skogen och sjön, tyst och lugnet tog mig rakt igenom. Jag högg ved och åt självklockade trattkantareller. Jag och en vän tog en trampbåt ut på sjön, det var en härlig känsla att bara vara där ut och inga andra människor syntes och inga distraktioner. En kopparorm på grusvägen låg där stel av köld och jag tog den i svansen och gav den lite skog istället för väg.
Jag tog bussen igår på morgonen, till Södertälje och sen till Gröndal. Gröndal till centralen och på tåget. Känns tungt i bröstet och jag har den där känslan. Den där som står och knackar på och vill in i mig. Jag sätter mig ner och försöker fokusera min fokus på den, så den ska komma. Jag försöker hitta handtaget till dörren jag står och håller igen, hitta handtaget så jag kan öppna och släppa in den jag inte vill ska komma in. Kom bara. Det finns bara ett sätt, det finns bara vägen att se och vara med vad som kommer upp i mig. Ibland hatar jag det. Jag vill att det ska vara lätt och gå som jag vill. Som jag drömmer om.
Men, vilken befrielse att det finns ett sätt, det finns en möjlighet att vara jag. Släppa in allt de som vill in och de som knackat och knackat på. Men kom då!
Nu är jag i Malmö och måste till skolan, en till klump i magen. Jag vill inte. Jag vill inte vara någon och jag vill inte bli något. Det finns inget i framtiden och inget i det som varit. De enda som kan vara viktigt är nu. Vad finns i mig nu? Jag vill att allt hittar in och jag vill uppleva hela mig. Men kom då!

handling som gjorde mig glad...

...jag var och handlade i helgen och upptäckte detta:


Änglamark kostar 11.90 och vanliga kostar 15.50.
Helt Rätt!

Ich bin ein Berliner - Del 5 - Vindruvstricket och Adjö.

Dagen efter den möjliga förgiftningen kom och jag var vid mer liv än dagen innan. En bra förutsättning. Så vi sket i något läkarbesök och tog oss ann stan igen. Nu via tåg och tunnelbana, för att inte slita på det stycke liv som växt fram i mig. Det var en mulen och lite kylig dag. Inom mig fanns en önskan och ett groende mål om att hitta en mysig park att vara i. Så bror fixade och vi tog oss till en, en med utsikt också. Köpte jos och vindruvor på en affär, billigt. Vi stegade oss fram över en bilväg och in i parklandet och hittade en amerikan som ville till en historisk plats och vi ledsagade honom till en karta över parken, men senare insåg vi att vi lett honom i fel riktning. Vi hittar ett stort träd och sätter oss under det. Jag minns att vi pratade om Amerika och att George W. lurade till sig segern 2000. Allt leder till det andra och tredje och vi äter vindruvor. Och så från ett ljuvt minne i skallen stoppar jag upp två vindruvor under läppen. En till höger och en till vänster. Detta med sitt ursprung på en tågluff i Toscana för nu flera år sedan.


Detta orsakar skratt.

På kvällen tar vi oss till för mig nya kvarter och äter en god pasta och en underbar kopp med mynta te, färsk mynta. Nice!

Klockan 23.03 går tåget tillbaks till Malmö och jag hoppar på och stannar inte kvar.
Tänk om jag inte skulle ha ramar att rama in mig i.

Ich liebe Berlin. Jag håller på att lära mig spela Bumbibjörnarna på svenska och har en plan. Dricker det goda ingefärstet här hemma och alla älskar det, så jag måste åka ner och köpa mer.

På återseende och med Kärlek.

/ Idun

Interview with Bill Plotkin

Dagens låt - Fidelity med Regnia Spektor

Summasumariumseminarium

"Väckarklockan ringer, hon svänger benet över sängkanten och stiger upp. I mörkret lyssnar Nathalie och klockan är 02.30. Bordet är dukat, festblåsan på, nu ska det firas. De olika talarna avlöser varandra. ”Ja må du livet leva, ja må du livet leva, ja må du livet leva ut i hundrade år…”


Välkomna till ett kalas av annorlunda slag!

av och med Therese Dahlberg.
Musik: Ivan Monthan Sundberg

kvarvarande speldatum:
18:e - 15.30
19:e - 18.30
20:e - 19.30

Detta blir grymt tror jag!
Ta chansen och se en härlig och med ögonen öppna ung skådespelerska.

Dagens låt - Seahorse med Devendra Banhart

Ich bin ein Berliner - Del 4 - Den långsamma dagen

Söndagsmorgonen gryr och regnet sköljer över Tyskland.
Jag kan ha blivit förgiftad av Habu. Jag kan ha fått en allergiskreaktion av Habu. Jag kan ha fått Svininfluensa. Denna dagen var inte mycket. Jag vaknade och gled ner för trappan någon gång under dagen. Jag var inte bakis. För jag blev inte dragen.
- "Eller så var det nått i maten."
Bror gjorde äppelpaj och te och han passade upp på mig, när jag väl var vaken i alla fall. Var som en sjukling och riktigt jämrade mig då och då.
Till slut gick vi ner på gatan och tog en promenad. Jag fick känna på hur de är att vara gammal och inte ha en kropp som lyder och är rask. Gick från bänk till bänk, lutade mig var hän och köpte ett päron och färsk appelsinjuice som avslut. Långsam var jag och allt annat snurrade.

Men jag kände mig både glad och hemma där jag var.

Tillbaks i stan.

Jag gick över broarna igen och till och med tunnelbanan var välkommen.
gröndal-hornstull-södra-medis-centralen-odenplan-rådmansgatan-skeppsbron-slussen-götgatan-vattnet och tanto-liljeholmsbron-gröndal.
Den här stan sjunger om mig och jag tänker på dig. Gräset, stenarna och vattnet. Människor och platser. Jag känner mig hemma och tillbaks. Stan känns inte främmande längre. Inte på samma sätt. Kanske är de inte stan, kanske är de mig.

- Sov gott. Välkommen 17 september.

Ich bin ein Berliner - Del 3 - Födelsedag och Habu Sake

"Ja må du leva ja må du leva ja må du leva ut i hundrade år ja visst ska du leva ja visst ska du leva ja visst sa du leva ut i hundrade år."
Brorsan väcker mig med sång, en en skål med russin och mandlar, en banan och ett glas vatten. "Life is to drink a glas of water and eat a banana." Yeas!

Det första jag hör i huvudet denna morgon av min årsdag är, - Lugna dig lite idun, var sann mot dig själv, prata inte så mycket om vad som händer inne i dig till andra. Mmm, det var en bra alarmsignal. Tack!

Efter gröt på balkongen och lugnt chillande hemma, genom gick vi de 108 trappstegen ner till gatan och tog cyklarna. Genom trafiken igen och parkerna och röd och grön-gubbarna som talar om för oss när vi kan åka och när vi kommer bli överkörd, om vi åker. Hamnar i en annan del av stan och avnjuter dess mysighet och dagens första intag av fika. Vi beger oss en gång till och fikar igen den godaste kakan med körsbär på. Jag köper torkad papaya på en marknad. Det tar mina minnen tillbaks till Järvsö och när vi ibland på lördagarna åkte och köpte det i ett fint hus mitt i byn. Sen cyklar vi så snabbt det går att cykla, är nära på att köra över någon här och där. Jag kör in i Martin vid ett stoppljus. Dricker en chai med fantastisk kvinna och vän, far vidare genom nu den tidiga natten, det har blivit mörkt i Berlin.



Nästan tjugo över åtta kommer vi till det jag längtat efter hela dagen. Middagen med två vänner, förebilder och lärare. När jag kom upp i lägenheten la jag mig på soffan och fick äntligen en stund att vila. Japansk mat i fyra rätter, underbart! Efterrätten var en form av stampat ris, nästan som gummi. Mycket speciell upplevelse att sätta i sig den. Det berättades många varma historier ifrån världen den kvällen och en var just om efterrätten. I Japan äter man den på nyår som en tradition. Varje år dör minst 10 stycken av andnöd när risklumpen fastnar i halsen och de kvävs tills döds. Men många gånger är de uppåt 50 stycken varje nyår som går åt. Den ända räddningen på olyckan är: Damsugaren! Du lä sticka ner skaftet i gapet och suga allt va de går, ibland, så Ploooop, och klumpen far ut och du är levande igen. Japan är hard.
Det kommer mer...

Som kvällen lever så plockas de fram risvin och annat. Men inte vilken som helst och inte för att supa. Icke. Utan Rom och Sake ifrån en Okinawa utanför Japan. Romen smakade pirat och var grymt god. Jag tror jag känner smaken än bak i munnen.
Sedan Habu Sake: Det finns en orm på den här ön som du dör av inom en timme, om du blir biten. Det här ormen lägger människorna ner i 72% alkohol och väntar. Giftet sipprar då långsamt ut ur ormen och ger smak till Saken. Sen dricker man den. Det var precis vad vi gjorde. Det var fantastiskt gott.

Te och många stärkande ord på den mysigaste balkongen jag beträdit och en stjärnklar natt i Berlin avslutar min födelsedag. - Ja jag har haft en fin dag, en väldig fin dag.

Kärlek.

Jag blev överraskad av de finaste

Love ringer mig när jag sitter i Liljeholmen och väntar på bussen. Följer mig i luren och så öppnar jag dörren till lägenheten och jag möts av detta:

En gammal tysk karta över Indien...

..Fotton

En plats i Indien..

Love har målat och varje gång jag kommit hem till henne har jag blivit så varm och så stolt över henne att hon skapat den här. Nu stod den mot elementet här hemma.

...Fler fotton, en flaska vin och två stycken lampor.

Tack tack tack Thomas, Stefan, Petra och Love. och Tora som äntligen flyttade in soffan i köket :)

- Sånt här får en krasslig människa smord!

Ich bin ein Berliner - Del 2 - Cykling och Jay Brannan.

Efter några timmars av lugn i brors lägenhet, med två våningar och tidens skönaste golvfåtölj, tar vi oss ut i staden. Han har fixat tillgång till två cyklar, en som knarrar, låter och håller på att rasa samman, men gör det inte och en som går snabbare men är hackig i växlarna. På dessa farkoster ger vi oss ut i Tyskland och staten Berlin. Mitt i vägarna, upp för trappor, längs kanaler och turister, hundar och barn. Staden har allt man måste se upp får som förare av en cykel, utan väl fungerande broms. Allt går fint. Fikar på ett fik, en kaffe och en kaka. Åker vidare och mitt in i en stor stor park, typ storlek Central Park. Ser några kameler genom ett galler och några lamor längs ett vatten. Berlin ter sig för mig, härligt och mänskligt. Saker verkar vara som de är, här. Inga stora möjligt dömande ögon, inte den där ingrodda känslan av att "De är lite fel på dig", som jag haft titt som tätt i Malmö senaste veckorna.
Vi blir sittande i en blommig del av parken och äter en liten matsäck. Livet är väl värt.

Kvällen kommer med Jay Brannan på Frannz Club i den gamla östberlinska delen. Jag köper en tranbärsjos och J tar scenen som sin lekplats och kör sin grej väl genomfört och jag är hänförd.


Efter en tid ger han sin egen digitalkamera till en tjej i publiken och ber henne filma honom. "This is for you Germans!" Och så sjung han...
Sweet!
Han avslutar konststycket med att säga - "Ich bin ein Berliner."

- som ni märker, fortsättning följer.

De Ofrivilliga är Sveriges Oscarskandidat 2010. Jaaa!

de Ofrivilliga´s Regissör och Producent Ruben Östlund och Erik Hemmendorff och vi alla får reda på efter nyår om filmen blir en av fem som får sin nominering till the Oscars.

Ich bin ein Berliner - Del 1 - Tågbåtresan

På den senare delen av torsdagskvällen den 10 september beger jag mig över Värnhemstorg och kliver på en lite för mycket försenad buss mot Malmö Centralstation. Väl framme så äntrar jag Forex och mannen med den gula skjortan bakom plexiglaset förtrollar mitt visa kort till 30 Euro. Hoppar på tåget och så hittade jag min underslaf i sex-manna-kupén. (När jag köpte biljetten valde jag mixadkupé i ren och rak protest. Du får välja mellan mixad och bara kvinnor. Helt ok tycker jag om kvinfölk vill dela med kvinfölk. Men varför måste män dela med båda? Om de int vill?) Mina sovkamrater var en australiensare som pluggade Miljöekonomi i Göteborg. En Datatekniker ifrån någonstans. En tysk kvinna som var professor i någonting. Sen en karaktär som var vackert lik Pöllsa i Smala Sussie och hans mindre charmiga kompanjon, båda ifrån västkusten med tillkommande dialekt. Grannkupén var full med ett gäng gubbar som var i full gång med att bli fulla på Whisky och så de längtades efter att tåget skulle rulla in på en båten. Båten? Vad om en båt tänkte jag. Att en båtresa på fyra timmar ingick i sovturen till Berlin visste jag så klart intet om. Tåget körde med en duns in längst ner på båten, dörrarna öppnades och människorna flockades upp för trapporna upp till himlen. Upp till taxfree´n och biffen som redan låg på tallrik efter tallrik och väntade. Kupégrannnar var först att bestiga denna himmelska båt. Jag fick obehag av att stanna kvar där nere på havetsbotten en halv natt så jag gjorde sällskap med mina universitetsstuderande och välutbildade kamrater, gick ut på däck och pratade om världen och livet, köpte vatten och en burk Fisherman´s Friend på butiken utan skatter, gick ner efter en stund och somnade. Angenämt.
Jag vaknade och gjorde ett toabesök och utanför dörren sen stod en av grannmännen och såg helt av sig ut.
- Vet du var jag är?
- På tåget till Berlin, svarade jag.
- Ska jag dit?
- Ja de tror jag.
- De hittade mig där uppe på en båt.. Kan de stämma? Jag visste inte var jag var..
- Tåget var på en båt ett tag sa jag.
- Åh hjälp mig, kan du hjälpa mig att hitta hem snälla du?
- Till din bädd menar du?
- Jaaa! Har jag en sån?

Taxfree himlen lämnar ingen drabbad orörd.

06.00 lugnade sig tåget och stannade på Berlin Hofbahnhof.
Framme äntligen framme och jag tog bussen mot Puschkinallee när bror väntade.
Nice!

Jag tror den är strålande, vacker och smärtsam. - Man Tänker Sitt.

- "Lämna försiktigheten bakom dig och sök äventyret"

Malmölifvet fortsätter på cykel.

Cyklar på Köpenhamnsvägen med kartan i handen och kollar upp så mycket de går samtidigt. Först är de ljust och några timmar senare mörkt. Fortfarande med kartan i högsta hugget. Äntligen hittar jag fram till Bergsgatan och där är jag vilse. Vilse i Malmö halv elva på en onsdag. En annan får syn på mig där jag står med en karta i mörkret och frågar om jag är vilse - Jo men visst! Frågar vart jag ska och när han fått veta - Okej, de är samma håll som jag ska, följ mig! Jajamen, nya gator och sen kom jag fram till en jag känner igen. Mitt i detta ska sägas att de börjar regna och Malmö är blåsigt. Närmar mig de hus jag bor i och där ser de ut som att de brinner, men inget farligt. Några barn står i en park och tänder raketliknandesaker som lyser rött. Rött är en varnlingsfärg tänker jag och cyklar en liten omväg. In i stora hissen och upp, in, igenom, och in igen och lås. - Hemma! Spännande med ny stad. Skönt med en lägenhet. Riktigt spännande att märka hur snabbt jag hittar platser och sysslor som jag nu, efter en och en halv vecka här, förknippar med hemma och trygghet.
Nu piskar regnet på fönstret och på sjätte våningen.
Tänker på Stockholm och tänker på er där hemma och en varm och glad känsla kommer nu.

- Lev och må.

Ekonomipanik och Dagens låt!

Nu ska jag ge mig av till Högskolan igen. Två föreläsningar i veckan. Jag hat Total-Ingen-Koll på denna kurs. Miljöekonomi och Ekologisk ekonomi. Men idag, ska jag försöka ge mig själv gåvan att förstå vad jag ska göra och prestera. Acceptera att jag inte vet och att de många andra som går programmet i årskurs två, vet mycket mer.
Det tar ungefär 45 minuter att gå till skolan, det är som en frizon. Där kan jag inte plugga. Inte inte veta. Bara gå och gå. Det är frihet i livet som jag lever just nu.
Med ett skratt tillsammans med allvaret, Alla goda krafter - Hjälp mig!

Dagens låt: Lejoninna med Kultiration. Var så god!

"Närvaro" av Bob Hansson

"Närvaro;
Detta är ingen nyhet. Detta är en påminnelse.
Jag läser i Anita Goldmans bok om godhet, Ljusbärarna; så här skriver hon; "Som jag förstår av all andlig praktik, handlar den ytterst om att ge upp illusionen om separation, att erkänna sin tillhörighet. Att uppleva en sådan förening kräver inte främst tro, utan NÄRVARO. /... det är rädslan för en sådan närvaro som gör att vi vänder oss bort från vår inspiration, från vår kärlek, från Gud."
Och här rycker jag till - är vi rädda för något så fint som vår egen närvaro?
Har vi fötts till ett liv som vi faktiskt försöker undvika att uppleva?
Om dödssynd funnes, vore inte detta den första?
Att undvika det liv man fick, att undvika nu.

I livet finns ju smärta. Kanske är det därför vi undviker närvaron, inte för att vi kan minska smärtan men i alla fall minska upplevelsen av den. Men därmed också, för det är priset, minskar upplevelsen av Allt.
Närvaro är ett val. Närvaro är att inte döma sitt nu. Att vänta på "rätt" ögonblick för att vara fullt närvarande är fåfängt löjleri.
Närvaron är ett gissel. Vill man ha den, får man ta exakt vad den ger. I ena stunden en till synes meningslös stund vid diskhon, i andra stunden en djup känsla av kärlek och sedan samma djupa känsla av SKIT. Och i alla dessa stunder, mantrat: närvarande, närvarande, närvarande.
Med händerna vid sidan, med händerna knutna i fickan, med händerna i glädje mot himlen, närvaro, närvaro, närvaro.
Närvaro som en hyllning till det skrev man en gång klämdes fram ur.
Detta var ingen nyhet för dig.

Detta var bara en påminnelse..."

-Bob

Vill odla.

Kroppen känns lite krasslig så, jag kurerar mig. Spirulinakur, långsamlagad mat, salviate med sojamjölk. Cyklade runt runt idag och det är fint här. Fruktmarknader och tegelhus.
Jag gick på affär´n och handlade. Coop. När jag la upp varorna på bandet och skulle betala blev jag liksom sorgsen. Jag vill inte gå in i en jättebyggnad och köpa några bananer eller äppelmos eller vad som. Jag har en längtan i mig att vara med från början. Odla de där morötterna och potatisarna. Om de inte går med banan går de kanske inte. Men så fröet i jorden och låta det gro där. Se hur de kommer sakta och säkert. Jag längtar efter jorden, mullen, här i Malmö.

Malmölifvet

Om amerika, malmö och mig.

"-New York is pretty awesome. I meen if you live there you will have some time to be tierd of it. But for a week its awesome and for a few of month its also awesome."
Det sitter en amerikan och hans polare bredvid mig på Glassfabriken i Malmö. Polaren frågar amerikanen om allt mellen himlen och jorden om hur det är att bo och flytta till USA. Jag tjuvlyssnar allt jag kan, den bästa informationen är den direkta.

Malmö är annars blåsigt. och varmt. Kristoffer är borta i helgen så cykeln är min. Högskolan, Miljöekonomi och ekologisk ekonomi. Ekonomiska ekvationer, en alternativ kostnad är den uteblivna inkomsten av det alternativ du hade kunnat välja, istället för det du nu gör/har valt att göra och Rationellt beslutsfattande. - Be With it Idun.
Känns som att Glassfabriken är som Café Edenborg i Stockholm. Många känner varandra och är troligt här ofta. Jag, sitter i en svart soffa med prickar på, äter fetaost sallad och dricker Chai.
Jobbar på.

Sagan om det materiella begäret och den männskliga galenskapen...

http://www.storyofstuff.com/

What is my Responsibility?

Eckhart Tolle