plastic flowers for everyone

I stunden uppkommen.

2010-08-10T09:20:00.004+02:00

"När du gråter skrattar jag. När du sover är jag vaken för att samla dina tårar."
"Jag gav iväg ett helt ögonblick till den vackraste stunden i livet. Jag önskar att jag giver mig igen."

Tack för hjälpen med utställningen!

2010-08-02T00:09:00.003+02:00

2010-07-26T09:33:00.003+02:00

Och hon visar vart du leta bland soporna och blommorna.
Det är hjältar i tången, finns barn på morgonen,
De lutar sig ut för kärlek och de kommer att luta sig på det sättet för alltid
medan Susanne håller spegeln.

Juli är redan nästan slut.

2010-07-21T22:51:00.004+02:00

Så snabb som vinden och ljuv som vattnen som flödar, så är du, sommaren. Åh må du komma med mången ljummen och ljus dag länge än.

Dear Little Grandmother!

2010-07-18T20:38:00.000+02:00

Det är minst lika skönt att vara sann som att känna sig snygg.

2010-07-18T20:32:00.003+02:00

Stenegård, Portlidret.

Kulturkossans Vardagsrum.

Järvsö.

Sista säkra dagen imorgon, kanske längre...

Välkommen!

samma lika... magiskt.

2010-07-03T23:32:00.000+02:00

De verkar inte som att du faller.

2010-06-02T22:54:00.003+02:00

Jag bor i en by.
Ingen ingen att vara.
Alla möjligheter bara att fara.
Imorgon ska jag rida,
lyssna till djurets stora hjärta och lunckas med.

Krymper jag till ingenting eller växer jag mot ljuset?

En natt drömde jag att en orm bet mig.
Men sakta och varsamt.
Två bett på vänster underarm. Så är jag inte rädd längre.
och så står hela världen för mig och jag lever och flyger fram, springer, ler, älskar, skrattar, gråter, sover och vaknar.
Kanske i mitt lilla hus i frankrike på landsbyggden. Eller spannien, portugal, italien, marocko, argentina... eller just här, just nu.
Era hjärtan är stora. Lilla mod kom med, och väx. Väck mig full av liv.
Vad väntar jag på? Hur ser horisonten ut?
Är meningen med livet att göra de om känns som svårt så att jag lär mig.
Är meningen med livet att göra allt som känns roligt.
båda?
Alltid båda.
Balans.
Alltid Balans!

Dröm sött
systrar och bröder.

damdididam.

2010-05-28T20:07:00.000+02:00

Morotskakor, chokladkakor, sirapssnittar, chokladsnittar, chokladbollar med pärlsocker och kockos...

2010-05-27T21:32:00.002+02:00

...

2010-05-27T21:27:00.003+02:00

Våra mammor och pappor tar emot oss. Vi väljer. Ingen ingen att vara.

Kommer till världen med öppna händer, fulla med allt. Kommer till världen och vill leva som vi lärt.

Ingen ingen att vara.

Förklara.

Jorden ger oss lust att se inåt och veta vem vi är.

Solen ger oss njutning att framkalla och illuminera, sätta i kraft.

Jag har hört någon säga att krigen slutade idag.

Men alla vet att de fortsätter i morgon.

För att det pågår i var och en?

Dreams.

2010-05-27T09:05:00.003+02:00

Eftermiddagsinsikt.

2010-05-19T18:02:00.001+02:00

Var är min plats i allt de här?
Runt om människor som hör i hop, känner sig hemma .Med varandra.
Brukar känns mig utanför och avundsjuk ibland. Men idag kom den här istället.
- Okej Idun, du är ju född som dig, så de finns en jäkligt bra anledning till att just du är du. Och inte som någon annan.
Skönt. Skönt. Ingen flykt. Bara vara. Vara jag.

It´s getting more beautiful with all this nice music.

2010-05-18T22:14:00.003+02:00

Big up for sparrow v. swallow

2010-05-18T21:31:00.004+02:00

sparrow v. swallow

Stockholm...

2010-05-18T19:39:00.006+02:00

Stockholm o Stockholm du ormdigra kula av etter och jäsande småilska väser du, oroliga. Aldrig begriper du det lugna, det djupa, du ävlande myrförsamling.
I dödmän - en gravstank utgår ifrån er alla. Europa luktar lik!

Men jag tycker att det är vackert ja.

YOGAVÄSKORNA!

2010-05-17T21:27:00.002+02:00

Här är mina väskor. Jag syr dem, hittar och köper tygerna. Secondhand!
Gör din väska som du vill ha den. Skickar den till dig med posten. Eller ger den till dig personligen. 200:-
Hur vill du ha din Väska till din Yogamatta?
YOGAVÄSKA

En stund på terassen...

2010-05-17T20:56:00.005+02:00

Jag sitter i ett tomt hus och kollar ut över bergen de blå. Tänker att alla andra har de så mycket bättre. Häftigare, närmare och mer levande. De andra, de andra.
Men jag då?
Varför ska jag lyssna på den tanken?
Hela dagen har jag varit nere. Kollat på andra på internet och tänkt att de är så lyckligt lottade och har de så bra.
Sinnet spinner i en och samma upprepande monolog. Säger mig att jag inte är bra, inte vacker, aldrig kommer lyckas. För om jag lyckas kommer alla tycka om mig. Ringa till mig mer, se upp till mig mer och vilja vara mer som mig. Och så mår jag dåligt. Men vänta nu!!!
Jag vill inte lyckas. bara för att lyckas, jag har underbara vänner och inget är på tok egentligen. Bara en röst som säger att jag inte riktigt är nog, inte riktigt framme än.
Så jag strävar alltså efter en bild av mig själv som inte ens är något vackert, något äkta.
Men ändå...
Som att be om mer och mer när jag har allt.

Rid med vågen hur den än är Idun.

Tänk att jag kan vara så rädd. För de som kommer. För de som kanske inte kommer att komma. För att se någon i ögonen. För att ringa ett samtal. För att låta dig se mig. Helt och fullt. Inget låtsandes. Låta maskerna och spelen falla till marken och krossas mot moder jord. Att sjunga och snacka som jag vill.
Utan rädsla vore jag lycklig?

Idag knackade en försäljare på dörren. Han ville sälja träfigurer och teckningar. Pratade ingen bra svenska. Inte heller engelska. Han bröt på allt. Nej tack sa jag.
Han cyklade vidare till grannen som också så nej.
När han cyklade förbi mitt hus igen stoppade jag honom och gav honom alla små pengar jag hade. Spelar inte så stor roll vem som har dem. Jag eller han. Ej heller om hans avsikter var goda eller ej. Jag säljer också saker jag gör själv. Ibland är de bara skönt att få lite grann. En liten skjuts i rätt riktning.

Du liv, vad du kan vara ensamt och armt.
Du liv, vad du är ljuvligt och skört.
Du liv, var i mig nu, dånande, skrattandes, gråtandes och oändligt omfamnande.
Jag vill lita, vill lita på.

2010-05-17T14:39:00.003+02:00

Du behöver inte tro på det som sägs.

Du behöver inte fastna i det som känns.

Du är inte tankarna som tänks i dig.

Låt ett djupt andetag tas i dig.

Det händer automatiskt.

Med fötterna på moder jord.

Syster.

Det lilla i dig som vill dig illa, är mindre än, det stora i allt som vill dig väl.

Det händer automatiskt.

Syster.

Med fötterna på moder jord.

Majsnö.

2010-05-05T09:04:00.001+02:00

Igår morse snöade de och blev helt vitt.
Men nu är den borta igen.

Järvsö igen.

2010-05-05T08:56:00.002+02:00

Järvsö. Har 3 möten idag, om jobb och kul.
12 grader varmt inne. men de börjar bli varmare och snart finns de varmvatten till och med!
Packat upp alla väskor, kokat te, öppnat dörren för morgonsolen och fått mer ved på gården.
Cyklade hem inifrån byn igår, och va fanns de egentligen att oroa sig för?
Va finns de att oroa sig för? Vara rädd för?
Såg ut över dalarna och älven. Skönt med reflexväst så att lastbilarna kör långt ifrån en.
Finns de något att verkligen vara stressad över? Pressad? Känna brist i?
Är de något som innerst inne inte är omhändertaget. Till fullo i tillit.
När tacksamhet råder fattas inget.

En väg hem.

2010-05-03T10:54:00.003+02:00

Åker till landet. Till mitt Hemma.
Drömma Skriva Sova Rensa rabatter Vara Hinna med Leva Manifestera Sakna Tänka Se solen gå upp Se solen gå ner Prata i telefon Bada Sy Dansa Sjunga Våga Skapa Uppleva Skogen Äta

Jag hoppas att jag tar hand om mig själv.
De är svårt att vara sann och rak mot andra människor. Egentligen inte så svårt. Men de krävs väll mod. Mod att leva som jag lär. Leva mitt Snack.
Jag önskar mig att jag kan vara de mot mig själv. Se igenom de destruktiva och göra de som behövs göras för att jag ska komma framåt. Växa.
Bry mig lite minde om vad andra gör i sina liv och bry mig mycke mer om vad jag gör med mitt. Det jag har. Det jag önskar. Min dröm!

Världen är god.

2010-04-19T23:52:00.007+02:00

Solen skiner och är ganska varm. I alla fall längs vägen vid Vurma. Som har väldigt god chaite, med sojamjölk.
En av mina finaste vänner är underbar och modigast.
En gammal man kollar på mig och ler. Så jag också ler. Sen säger han att jag har väldigt vackra ögon.
Moder jord verkar flöda och Eyjafjallajökull ger jorden ett askmoln.
Askmolnet gör så att nästan inga flygplan flyger här över oss. Det är tystare på natten utanför min lägenhet, folk verkar hitta nya vägar och jag tror att människorna mår bra av det här. Någonstans inne i oss lär vi oss något fint.
Märker hur jag är stressig och stressar ofta ofta. Har börjat gå saktare och stanna till mera, vilket verkar göra att tankarna också går saktare. Vilket gör att jag hinner höra vad som försigår och var de vill leda mig. Vilket ger mig chansen att se dem, känna efter och inte bara ledas blind.
Det är verkligen egentligen en enorm grej. Att se tankar så att de inte styr lika mycket. Mäktigt.
Jag och brorsan ska åka bil, tåg och båt till Tyskland i morgon. Och får förmodligen ersättning tillbakas på hela den inställda biljetten av Ryanair. Över förväntningarna.
Jag håller på att läsa en bok som heter NATURE AND THE HUMAN SOUL - den gör så att jag gråter och skrattar på minst varje sida.
En jobbig känsla som får hela mig att tycka synd om mig själv och må dåligt. Kom och sen försvann den. Allt kommer och går. ALLT SKER AUTOMATISKT!
När jag kommer till Liljeholmen är det 1 minut till tvärbanan går. Jag springer lite och där står människor och ska säga Hej Då och så springer jag runt dem, ser att det är en väns vän så jag säger hej och han säger hej och va synd att du ska åka med tåget och sen Hej Då och va kul och ses och ta hand om dig! Det kändes lite som familj. Superbekant och trevligt liksom.
Saknar mina föräldrar hela tiden. Men är glad på samma ställe i hjärtat för att dom gör något som älskar och har drömt att göra - vandrar i Spanien.
Det känns som att jag håller på att få nya lite närma vänner.
Bilderna på Therese blir jättebra, och ska bli till en del av hennes hemsida.
Jag ska nu sova och få drömma.
Tack - Världen är god.
Peace/
Idun

Gamel Mor Jord.

2010-03-29T23:28:00.004+02:00

Må vi inte göra något som skadar moder jords barn.

Träden är hennes lungor.

Danmark.

and there I was. dancing myself free.

2010-03-15T23:29:00.002+01:00

To include everyone. Is the new replacer for separation.

2010-03-11T15:17:00.002+01:00

Nära var jag.

2010-03-10T15:35:00.002+01:00

Om vi tar det från början. Så sken solen.
Du bodde bakom en stendörr, som hölls trygg av en vit gallergrind. Upplåstes utav tre nycklar, och hölls låsta utav de samma.
Både upplåsningen och låsningen var utom hjälp, då de bara existerade i fantasin.
En var rädslan för att inte vara en god älskare. En som gav allt alltid. En som efterlämnade sig den vidrörde utmattad, förtrollad och full av mersmak. Här gjorde sig olusten inför att inte lyckas också sig hörd.
Den andre var den smygande ångesten, den som återkommer just som du trodde du föst den bort. Just då du bevittnat hur fällan fallit över den och erinrat dig om, att den sortens humör var utrotad.
Du åt, drack, umgicks och kollade blint på allt runt omkring dig. För att hålla denna löpande känsla borta.
Ja, det andra nyckelhålet skulle bara vara vidöppet då du var fri ifrån din egen rädsla, inför att vara livrädd inför ångesten som checkade in för att bo i dig, titt som tätt. Du var rädd för själva upplevelsen, penseldraget av denna känsla.
Du uteslöt tystnaden och således stängde du in dig i det konstanta tjattret som omvärlden erbjud.
Vad med den tredje nyckeln? I vilket område kan mänsklig skam kulminera som mest? Vad är vi bäst på att skydda om oss själva för andra? Vissa håller det olåst för jämnan, dock är det ovanligt.
När det gällde dig, min älskade och käraste, hade du tagit som noggrann vana att vrida om den nyckeln så många gånger du förmådde. Du var inget annat än, rädd för att dö.
Förskräckt inför att slappa, tappa fattningen och sväva fritt. Du andades som häftigast när du trodde att du kämpade mot döden. Som att du på riktigt hade en chans att vinna.
Spela skapelsens naturen chakmatt.
Du uträttade livet genom strängt efterföljda mönster och ordningar.
För att intet gryn av nedbrytning skulle få fäste. Aldrig glömde du att borsta tänderna, ta dina alla vitaminer som du möjligen hade brist på, eller skulle kunna i framtiden lida brist på. Tvättade händerna tills det yttersta lagret smulades av.
Du grät inte, för vad skulle dina tårar förtälja, kanske något du inte kunde greppa.
Din livboj, hade du fäst i krampen om att aldrig mista något, eller någon.
Du kunde lämna, men aldrig lämnas.
Som att du kunde sluta vattna en blomma. Men du försäkrade dig om att, du inte blev den som stod törstande.
Din varelse var förtöjd i tankarnas destruktiva spelhall.
Så där stod du, vacker som ingen annan jag sett. De klaraste och mest färggranna blå ögon.
Och kär blev jag. Och kär blev jag i en man, som aldrig öppnat sina dunkla garderober och vädrat ut den fräna doften av instängt och frodande stilla självförakt.
Kär blev jag i en man, utan att veta någonting om den vita gallergrinden som omslöt dig. När man blir kär, ser man det vackra och de rena. Redan innan man funderat har man gjort klart för sig själv att det skumma och konstiga, det gå lätt att ändra på.
Så kär blev jag i dig och du också i mig. Du förvånade mig när du bjöd mig alla nycklar, bad mig öppna dina tillslutna hålor, föll på knä och frågade om jag inte ville vara så snäll och hjälpa dig att låsa upp dem.
I dessa dagar i vårsolen gående blev Bönedagar. Alla förälskningsnätterna blev till jämmernätter. Utan att du själv någon gång var bredd att kasta dig ut och låta dig bli helt och fullt överrumplad av vad än livet ville ge dig. Som att bjuda till dans, men själv vägra lyssna till musiken.
Du ville ha mig, så att jag skulle befria dig ifrån den mur du själv låtit montera kring dig.
Men vad du inte förstod var, att med all min styrka, omöjligt jag kunde rasera dina portar och ge dig evig permition ifrån ditt fängelse.
Allt var från början en skir fantasi, uppstått ur en sårad sekund. Men du var ouppmärksam och i den onykterheten började du blint lägga sten efter sten och cementera ordentligt runt runt omkring dig. Så jag blev kär, och var kär. Men den som vet, vet att Kärlek inte fäster på tegelmur eller gallergrind. Om vi tar det ifrån slutet, så sken solen.
Vi slutade.
Jag stod där förkrossad och visste att vi inte var kära i varandra längre.
Likväl kändes mitt hjärta i tu och jag trodde på att ingen utom du, kunde skona mig ifrån den outhärdliga bristningen.
Nära var jag, och nära är jag än, att lägga sten efter sten. Metalrör efter metalrör.
Tanke efter tanke, lät jag nästan fästa sig.

Jag ser mitt i denna underhållande föreställning, hur allt är ett spel, en lek som vi följer. Jag är inte god, ej heller ond. Jag kan inte såras, ej heller såra.
Identifieringen är påklädelsen.
Påklädelsen är lidelsen.

Så till slut får jag fråga:
Behöver du något för att vara lycklig?
Eller behöver du någonting för att vara olycklig?

"Kunde känna doften av jord."

2010-03-08T17:31:00.005+01:00

Solen skiner och det är plusgrader för första gången sen någon gång innan Lucia.
Nu när jag kollar ut ser de lite ut som att det är en sommarkväll på gång.
Lite skira moln på en ljus himmel och luften är ljum...
Men snön ligger tätt in mot huset och istapparna hänger långa ännu.
Jag drömmer mycket och längtan efter något flämtar till i mig.
Jag minns hur sommaren var. När jag åt lunch på terrassen kände jag doften av jord.
Balsampoppeln har fått knoppar. Små, men ändå så längtandes så de börjar växa.
Våren påminner mig om att allt går vidare. Att om jag vill ha något nytt, må jag släppa något jag har.
Domherren springer runt på frusna grenar och kanske är han vårkär?

Kom ta min hand...

2010-03-05T00:36:00.011+01:00

Kom ta min hand!
KOM TA MIN HAND.

Nu har Folkteatern i Gävle väckt en föreställning till liv.
Så att man får klumpar i halsen och tårar som vill välla.
Skratt som liksom bara föds och löper ur en.
I föreställningen Kom Ta Min Hand, pratar William Shakespeare och skådespelarna lever.
Genom orden. Genom att dansa, sjunga, kolla på varandra, ta på varandra, stå emot att ta på varandra, lyssna på varandra, står vid varandras sida, och mitt emot, de är varandra.
Någon får ingen.
Vara kvinna och vara man.
Som en kärleksförklaring till kärleken.
Om hur människor påverkar varandra.
En lyckosång om hur härligt det är att släppa in och ett sorgerop om hur maktlös man är i smärtan när man må släppa taget.

Jag kan bara gissa hur Birgitta Egerbladh har dirigerat, inspirerat, uppmanat, inlett, avslutat och utmanat skådespelarna under resans gång.
Det är strålande. Det regnar, blir vinter och sommar.
Kvinnorna är kåta och männen sköra. Och tvärt om. Som att vara människa.
Ovanligt och kanske därför extra fantastiskt.
En föreställning som vågar vara, satsar, vågar ta med alla hörn av en varelse. Spretigt och exakt.
Bedårande kostym och scen. Skirt piano, dragspel och fiolspel. Och dånande POPMUSIK!
Kom ta min hand.
Kom ta min hand.
KOM TA MIN HAND nu!

Biljetter och Information!

Om jag ens gör de: tvivel.

2010-03-03T23:18:00.003+01:00

Dagen idag har varit synlig genom en dimma av sinne.
Tankar som slänger sig på.
Jag vet ju att det inte är sanna. Jag vet att det inte är kärnan. och jag vet att det inte ens finns någon kärna som tankarna inte kan vara.
Om livet är så här, som jag upplevt de idag, är de som att ha tvångströja.
Och det känns inte som att det finns någon lindring. För de känns som att det bara är jag som kan hjälpa mig själv. Genom att VARA den jag är.
Eller förresten...
Jag vet inget idag tror jag. Jag är förvirrad nu.
Där kom en av dem: "Jag är förvirrad, hjälp hur ska de gå för mig?"
Så länge de går att sova finns de en god chans att man inte blir galen.
Jag vet inte om det gör mig lyckligare att jag ser hur allt håller på, tankar, känslor, rädslor...?
Om jag ens gör de: tvivel.

text av A and the J´s

2010-03-03T16:19:00.003+01:00

"jag är en fågel flicka nu
jag har mitt hjärta
här i mina händer nu
jag har letat
efter mina vingar
efter mina vingar ett tag nu
jag kommer att födas
in i himlen snart
för jag är en fågel flicka
och fågel flickor kommer till himlen
jag är en fågel flicka
och fågel flickor kan flyga
fågel flickor kan flyga."

- Anton och Jonsönerna

Vad är det som händer?

2010-02-28T21:19:00.006+01:00

Jag vill bara säga att det finns hopp. Jag vill påstå att du är helt underbar och magisk som du är. När tankar säger att du inte klarar. Eller är fel, är ful. Inte har någon chans. Har missat din ända möjlighet. Är det inte allt. Det är inte sant, om jag får säga så.
Det känns som att människorna är invirade djupt i ett mönster av tankar och känslor. Ett tvång som vill ha, vill vinna, klättra uppåt, glömma, bli någon, bli någon som är bäst, bli Bli BLI...

Idag har jag gått runt och inte tyckt om mig. Lyssnat mer än inte, på tankarna. Blivit rörd av dem. Fått känslan av panik för att jag inte kommer ur det. För att jag borde veta bättre vid det här laget än att styras av tankarna.
Försökte prata om de, försökte att inte låtsas om de, försökte, Försökte, FÖRSÖKTE...

Men vad är det som händer?
Vilka är tankarna?
Var i huvudet sitter dom?
Vem är det som säger att jag är så rädd för att inte känna mig bekväm och självsäker på jobbet imon?
Var i min kropp sitter den som säger det?
Och vem är det som ser att jag ser att jag är rädd?

Det verkar som att det är ett virrvar, en blåsig vind, ett spel som aldrig kan vinnas, bara trappas upp. Ända fram till den platsen i mig, eller antiplatsen i mig, där bara kärnan existerar.
Så, om jag ser att jag är rädd, vad finns innan och ser det? Vem är medveten om den medvetenheten?

Så, jag vill bara säga att allt är som det ska i så fall. Att du uppfyller alla krav du ställer. Att både du och jag kan andas ut och se det vackra. Det ljusa. Och se det fula. Det mörka. För den som ser det här, är den samme. Den bryr sig inte om sol eller regn. Det är den du är, den som finns bakom, under, framför, innan, efter alla de där tankarna, idéerna och rädslorna. Den är värd att vara med, känna på och låta leva.

Till slut, något som en vän sa:
"Påminn inte varandra om hur lidande och olycklig världen är. Låt oss påminna varandra om hur vacker och fri världen är."

lägger sig.

2010-02-25T22:35:00.002+01:00

Nu har jag trotsat länge nog.
Gick upp 04.40 i dag. Har jobbat 11 timmar. Ska upp samma i morgon.
Må somna nu.

Kärlek och Respekt

Brorsan.

2010-02-25T22:08:00.006+01:00

Jag minns när jag slängde en stol på dig.
Jag minns när du fick och inte jag.
Jag minns när du flyttade till Stockholm. och jag stod kvar i Järvsö och hade hela högstadiet fram för mig.
Jag minns när du fick nog och gjorde slut med en tjej och knackade på och ville bo hos mig.
Jag minns när jag inte förstod vem du var.
Nu är jag här och är den jag är.
Du är där och är den du är.
Jag minns när du satt i fönstret hemma hos mig, jag såg på dig. De var precis innan du åkte till Berlin. Du var allvarlig och ärlig mot dig själv.
Jag vet nu hur stolt jag är att du vågar vara, vågar prova.

Storebror storebror storebror.

Vackermänniska.

2010-02-25T21:36:00.006+01:00

Människorna är ivriga efter att dra sina internkort och få den halvfabrikerade maten i magen.
Brickor på rader och kockrockar. Då..

..Du kommer runt hörnet och alla slevar, glas och såser förvrids någonstans bort och kvar står den som är jag och ler.
Du säger tjaba och jag säger hej hej.
En vegetarisk, säger du och jag vänder mig om, öser upp och gör en sån där min om - ah va vacker du är. Vilka snälla ögon du bär.
Tar ett djupt andetag och vrider gympaskoklacken i den spillda skysåsen och kollar på dig igen och säger var så god.

Drar ditt VISA kort, utan att våga kolla vad du heter, skakar på handen och säger, skriv på här. Ser på dig när du kluddar något på strecket på företagets exemplar, och säger sen tack så mycket.
Du går.
Efter något tag av tid har omgivningen blivit uppfattningsbar igen och jag frågar mig, vad var det där?
Vem är du?

Ola Svensson Superstar

2010-02-24T19:09:00.003+01:00

55.55: - Börjar lita på att det finns en person bakom allt de där. Plockar man bort alla låtar, och idéer och beteenden och allting, så finns där en person, och det är jag, och den personen är värd att vara och värd att älska..

Kolla Kolla --> OLA SVENSSON SUPERSTAR!

Sometimes it gets boring being normal. Sometimes i go back. Sometimes i pretend to be boring. Sometimes i go back to be me...

2010-02-22T19:19:00.001+01:00

sönda´kväll och månda´morgon!

2010-02-22T05:23:00.004+01:00

Lingonmuffins och te med Micke :)
Mamma brukar göra den här kakan hemma, men med ingen form här nere fick de bli muffinsar istället, och å ska bra de blev!

Nu är klockan 05.27 och jag ska strax gå till kollektivtrafiken som förhoppningsvis tar mig till Veddesta centrum...

Tack.

Horisonten.

2010-02-21T16:02:00.004+01:00

Vaknade hemma hos Cicci i en lägenhet på östermalm.
Snön hade gjort stora flingor som flammande som en eld ner genom luften från himlen.
En vacker fasad utanför, en sån där som de är många av på östermalm.
Inga tankar i huvudet.
Gick upp, tog en dusch och luggen var fortfarande platt och fin, som igår.
Åt frukost, åkte bil, gick i en affär, gick till tunnelbanan, satt bredvid några andra.
Letade lite på Stadsmissionen och hittade inget.
Ett litet kaos gick jag förbi, bilar huller om buller, en tvärbana på ingång och många människor som stod och viftade och böjde sina ögonbrun intill pannans mitt och frågade sig själva, hur fan ska det här gå?
Jag gick förbi och hem.
En mamma med barn i vagn och en farbror med krycka i hand.
Nu ska jag ner till centrum av den gröna dalen och handla, de ska bli mat och kaka ikväll.
Har liksom en väldigt varm känsla i kroppen, som att det vore sommar och jag hade hur mycket roligt framför mig som helst, solen sken och allt var grönt. Ja, precis som sommar, fast det snöar och yr som aldrig förr, utanför mig.

Kan det vara så att man kan vara glad helt utan anledning?

Livet är livet.
Tack, det bredar ut min horisont.

Söndag 16.02

2010-02-21T16:00:00.003+01:00

Nu myser de i sina själar.

Vad väntar vi på?

2010-02-20T12:17:00.008+01:00

Hur ska vi vara?
Varför får vi inte var ledsna? Spelar det någon roll om du är glad eller ledsen.
Vad är det som ändras i dig? Vad är det i dig som aldrig ändras?

Vi är styrda och störda av påverkan utanför.
Vi ska vara snarare si eller lite bättre så. Vi ska vara smala, eller tjocka, stora eller små och gärna redan perfekta i en stöpt form sen vi föddes.
Vi föds för att vi ska uppleva hur det är att vara dem vi är. Inget mer, inget tillägg, inget fixande och inget lite extra.
Varför bryr ingen sig om vem vi är. Hur kärnan vi har är, hur kärnan vi ÄR verkligen känns.
När fick vi lära oss om att låta känslan i kroppen vara där och låta den finnas. När fick vi höra tusen gånger om att vi är underbara. Det är ingen skillnad. Om du tar bort allt som kan tas bort, visa mig skillnaden på dig och mig.
Hur ska vi bli vuxna, starka, inspirerande, stödjande utan någon som låter oss vara den vi är.
Det finns inget vi ska bli, inget vi måste lära oss om oss själva innan vi kan vara oss själva.
Vi har allt. Vi har allt vi någonsin kan drömma om. Vi kan bara drömma om allt de där, för att vi redan har det i oss. Vi är där vi ska vara.
Fuck alla som säger att vi inte är nog. Alla som säger att vi ska vara så eller gå klädda som tidningarna säger. Tidningarna, samhället, dom stora, dom dumma, dom som säger att vi inte duger, som som ber oss ändra på oss, är också VI. En annan du som inte vet vem den är, en annan du som inte är lycklig.
Fuck den tanke som säger dig att du inte kan, inte klarar, inte passar, inte är vacker.

Du kan leva ett helt liv, och missa hela dig själv.
Bara för att du tror på att du inte är där riktigt än, bara för att du väntar på att du ska genomföra ditt eller datt och sen bli dig själv.
Se att du redan finns!

Vad väntar Vi på?

early morning, lot of snow and cold.

2010-02-20T11:22:00.003+01:00

There is a wind,
blowing in the air,
there is wind blowing in the air.
I don´t wanna see you again.
We can sand here forever,
we sand here as long as our thoughts are telling us,
thats the smartest thing to do,
thats the most safe thing to do.
There is a wind blowing in the air
and it dos not matter what you are doing.

The ice is breaking for the the big boats
early morning, lot of snow and cold.
The ice is growing hard again.

But i cant stand, cant resist any more,
cause there is a wind bowing in my mind,
i don´t wanna listen any longer.

I´v seen my friends, I´v seen you people,
crawling in the mud, practicing some shity believing.

You are alive, you are life, is it increasing your possibility's,
like a dream,
like a dream,
like a dream,
like all that you ever dreamed of.

So go an dance my friend,
sit still and breathe.
Love someone,
in a town you don´t know the name of.
Work, sleep, eat, cry, laugh,
live your own combination.

The wind is blowing in the air,
is it not cold
is it not warm
is it not cold
is it not warm
is it not cold
is it not warm

I don´t wanna see you again.

Hittade något idag...

2010-01-11T19:23:00.004+01:00

Det handlar om sånt här -

"När vi reflekterar över våra rädslor, vad som verkligen gör oss rädda och paralyserade så upptäcker vi också hur mycket rädslan styr våra liv. Först då kan vi börja ta aktiva beslut för att bryta våra mönster. Min rädsla har ofta kretsat kring prestation så till den grad att jag själv ofta har blivit helt paralyserad. Allt ifrån skola, idrott, betyg, tjejer, socialt kapital osv har hela tiden byggt på den här rädslan för att misslyckas. Rädslan för att misslyckas hindrar oss från att träffa nya människor, skapa djupa relationer, bygga upp sin egen konst eller intresse, ja helt enkelt att på riktigt ”njuta” av livet. När du har identifierat dina rädslor så vet du också inom vilka fält du ska handla. För det finns ingen utväg förutom att möta rädslan. Gå igenom elden!"

Mitt i allt, där jag står och tror att det är bara jag, fann jag den här bloggen - HittaPassion
Det verkar vara mycket vi på alla bär.

Tillbaks.

2010-01-10T12:33:00.006+01:00

så.. hej.
Varit hemma i Järvsö.
Jul ha varit och den var underbar.
Jag ansöker till en fotografiskola, och det tar upp nästan all min tid..
..har därför inte lagt tid på plastblommerföralla på ett långt tag.

Men nu.!
Tänk om du hade varit med mig ända sedan Mumford & Sons låt den 11 december.. det här hänt en hel del sen dess, som man säger.
Mr Mumford och hand boys är fortfarande mitt i hjättat mitt och här översatt till svenska för de vackra språkets skull:

"Det kommer att komma en tid, du ska få se, utan tårar i dina ögon.
Och kärlek ska inte krossa dit hjärta, utan upplösa dina rädslor.
Övervinn ditt berg och se vad du hittar där,
Med nåd i ditt hjärta och blommor i håret. "

Och det finns så mycket att säga och det finns så mycket att inte säga.
Jag kan med god min och allt det fina säga er att jag gjorde mig en verkligt härlig men dock liten frukost denna morgon -

Varm mjölk med kanel och hunung. Havregrynsgröt med Järvsögjort plommon och ingejärssylt.

Nya skor - äntligen efter fem år i converse!

2009-12-20T12:31:00.002+01:00

Mumford & Sons - Vacker visa och vackra män!

2009-12-11T08:41:00.000+01:00

Dagens låt - Suchs Great Heights med The Postal Service

2009-12-02T09:36:00.001+01:00

Helgen v. 48.

2009-11-28T20:22:00.005+01:00

En lägenhet i Sollentuna.
Två våningar.
Fyra vänner+jag själv.
Musik.
En ta många kort i rad med storkameran.
En dansar foxtrot jävligt bra.
En annan har tunnbröd i skägge'.
Dom drick Staropramen.
Va gör dom mer?
Rocka loss spela gitarr'n va.
Ha ljusslinga över hela rumslängden.
Två fokusera in i linsen just NU.
O de sjung med i sången.

de ä de hela.

mellanland.

2009-11-26T00:32:00.006+01:00

Dagar har varit fulla med tårar och förtvivlans tankar har cirkulerat i mig.
Vissa dagar är såna som måste vara som de är, jag kan inte slinka förbi vad de kommer med. Idag var en av dem, en mitt i mellan, dagarna då jag är glad och allt känns bra.
Jag kom hem efter jobbet och de började igen, men så fick jag en lust och öppnade den stora kofferten och började klippa och måla.

De kändes med ens mycket roligare - allt.

Nattlåt - Rosyln med Bon Iver & St. Vincent

...

2009-11-23T10:44:00.000+01:00

1. i don´t know how to live my life as it´s ment to be.
2. can i confess my love.

Dagens låt - White Blank Page med Mumford and Sons

2009-11-20T17:51:00.002+01:00

Tack Love!!

hemma.

2009-11-20T17:42:00.004+01:00

Måste springa ner till affär´n nu. Har olivolja i hela året. Måste köpa schampo.
Har varit i lägenheten hela dagen. Från morgon nu till kväll.
Igår sa jag till en kompis
- Jag kan inte vara i min lägenhet längre. Jag sitter ingen plats jag tycker om att vara på i den.
- Sjukt eftersom att du har en shitfin lägenhet.
- Jag vet.
Så idag har jag flyttat om och varit här. Bara varit här hela dagen och jag trivs igen. Sååå skönt!

du är fortfarande den jag ibland vill ha men du är inte på riktigt, för DÅ är inte NU.

2009-11-20T02:18:00.010+01:00

Jag minns hur jag satt i biosalongen och kollade mer på dig än på filmen.
Jag tog nog ett djupt djupt andetag och sen tog jag den i min, din hand. Jag minns att du vred på dig några gånger, men du släppte aldrig min hand. Du var den första jag villa vara med hela tiden. Du var den första jag skolkade för. Du var den jag gick i regnet till första gången. Du såg i mina ögon och ingen hade sett så i dem förut. Vi hånglade och kollade ut på Linnégatan och på novembers första snö det året. Det är redan många år sen nu.

Jag gick förbi lägenheten för någon dag sen. Kollade in i uppgången och mindes hur jag smög in till älskade dig med mitt bultande och unga hjärta mitt i mig.
Jag gick förbi biografen vi höll i hand i idag, fick impulsen att kika in över tröskeln och då kände jag doften där inne och började tänka på dig. Det var fint. Det var samma dag kanske, i början av Film festivalen 2005.
Jag frågade om du ville bli min vän på facebook men du ville inte, du bor i LA nu.
När du sa att du inte ville ses mer, grät jag och gör det ibland än. Jag ringde upp några timmar senare och sa att jag bara måste träffa dig igen. Jag var ju kär i dig. Men du sa nej och sa att jag skulle glömma dig. Jag minns att jag sa, ok ha ett bra liv. Fast på engelska. Du sa nej inte så, jag sa bara att jag var så ledsen och la luren på.
Idag sa en kompis till mig, fast på skämt, ha ett bra liv.

Allt pekar på att du är borta nu. Tack för någonting och jag vill inte har något mer längre.

Nio månader och fyra dagar sedan... Känns aktuell och sann igen.

2009-11-20T02:08:00.003+01:00

Kärleks dikt på eget vis en natt emot en söndag. 15 Februari 2009.

Solen kommer lysa på de älskande som är vi alla.
Ingen må tro, att han eller hon är utelämnad. Ljusens strålar vill vila på dig. Från dig skjuta till din nästa. Så ska ske om och om igen. Tills du och dina alla andra, är samma. Då ska vi se, hur strålande solen lysa och värma. Vi tillbaks skall sjuda av kärlek. Så snabbt kommer enighet bygga boning mitt ibland oss. Så vi gör oss som nöje att höja i omfamning, den tunga och den lilla till sinnet. För vi är tillsammans just så ljusa som den mörkaste skuggan någon av oss ger.

Se med dina ögon omkring. Hur lika vi söka samma kärlek och styrka. Ta i hand den du kan. Upphitta det sköna i var stund. Så önskar jag att vi möter nästa dag och nästa och nästa. Makt har du ingen. Vad som kommer till dig och i vilken skepnad, är mycket svårt att veta.
I förväg, är allt en fantasi.
Då inget som sker är oviktigt eller ett straff från någon annan. Har du ansvaret och möjligheterna är dina när spelet ska lekas.

Sky inte för vana. Iaktta. Stanna och se. Hur är det att vara människokropp. Undra inåt vad som är detta nuet. Just då vill jag påstå att jag kan känna att leenden och liknande njutningar föds och stannar och vilar en stund.

Det är det hela.

- AmmaBhagavan säger:

2009-11-19T11:48:00.001+01:00

- Allt är.

Dagens låt - Pursuit Of Happiness med Kid Cudi, MGMT och Ratatat.

2009-11-19T11:16:00.002+01:00

God Morgon!

2009-11-19T11:09:00.003+01:00

Salvia

Havtorn
Tulsi
Drakens

- Kärlek

Vin är vin, inget annat och det kommer inte gör något annat med dig, än att vara vin i din kropp.

2009-11-19T09:40:00.005+01:00

Inatt drack jag vin.
Jag dricker alkohol väldigt sällan nu. Kanske fem gånger det senaste året!
Förut när jag drack ofta såg jag inte, märkte inte, hur de verkligen påverkar. Det var en del av vardagen, en del av hur jag uppfattade livet ibland. En öl, ett glas vin, och världen var lite annorlunda, men fortfarande en vanlig del av min tid, mitt liv.
Jag lyckats ta mig ur det. För jag måste se på det som att jag lyckats, för jag var inne i det och kunde inte riktigt ha kul, vågade inte riktigt utan det. Jag kunde inte, inte välja att dricka.

Och visst, det var gott med det där vinet, jag hade roligt med mina vänner. Men shit vad snabbt mina tankar blev mer snabba, allt spinner lite.
Jag hoppade ner för trapplan till toaletterna och tänker att jag klara allt. Jag tar upp telefonen och tänker att jag kan skicka ett sms till vem som helst och säga vad som helst. För jag skiter i hur det går, jag skiter i hur det blir, jag skiter i att jag inte blir älskad... och om det blir jobbigt har jag fortfarande råd med ett till glas vin. Det var ungefär så det började i huvudet. Och huvudet är ju det som avgör vad jag gör och tar mig för.

Det var häftigt att se allt det här. Se att jag blir den samma som förut, den som får den där blicken i ögonen, den där som inte går att diskutera med, den där maniska blicken. Jag har varit galen, bråkat, förstört, gjort illa mig och gjort illa andra när jag varit full. Jag kände hur det där kraften kom igen. Hur ett vinröd skynke faller över synen och gör idun till en annan idun.

Jag vaknade vid nio som jag ville idag. Visst känns en liten värk i huvudet. Men den är inte farlig. Det har hänt en skillnad, jag vill inte ha mer och mer. Jag har ändå, hur det än kan kännas ibland, hittat ett lugn i mig. Ett som kan se och en kraft som kan ta hand om mig.

Alla gör som dom vill. Men ett vet jag att under påverkan av alkohol gör du allt annorlunda. Och om jag nu kan välja, är jag såå glad att jag kan välja att inte dricka!

Kärlek

älskar det sjunde inseglet!!

2009-11-19T09:35:00.002+01:00

3:51 kommer den - den väntade - den om skämtande - Ja e död´n.

Självklart är det inte sant.

2009-11-11T23:06:00.004+01:00

Det är inte dagens fel. Och inte mitt. Men laddningar påverkar mitt liv så att jag inte gör vad jag önskar och får den respons jag vill ha. Livet är livet och ibland är jag begränsad, enkelt sagt. IBland har jag en dålig dag, med andra ord. När jag tänker på det, är det att idag har jag inte skrattat så mycket.
Visheten från idag är, varje NU innehåller möjligheten till guld. Varje upplevelse är rik som ingen annan.
Det var allt.
Jag måste göra min sadana ikväll!
God natt igen!

Dagen som inte gjorde mig upp över öronen kär i livet

2009-11-11T22:24:00.006+01:00

Så är snart denna dag, också slut.
Vaknade alldeles försent, 11.34 ... då är dagen redan igång och jag långt efter, kändes det som!
Jag vankar lite av och lite ann... duschar... sen kommer Tora!
Jag börjar jobba klockan 16.00 - Hämtar på dagis, går hem, sparkar lite med bollen, dansar lite,
gör mat, äter maten, ritar, byter blöja och badar, tar på nattkläder, klär på ytterkläder, går ner för trappan, hoppar i vagnen, går ut och går några kvarter på Östermalm och så sover den lilla Prinsessan. Och hon är ljuvlig. Men jag måste vidare känner jag inne i mig.
Pratar med pappa hela vägen hem och Jag Älskar Dig! Ibland kommer det till mig en fråga, varför lever jag inte närmare mina föreldrar? Jag har bott ifrån dem i mer än 5 år nu. Tror jag att dom kommer leva för alltid? Det är viktigt med dem just nu...
Nu avslutar jag dagen med en kopp te, med lite för gammal mjölk i, en skål yoghurt, med russin och alldeles för många sötmandlar, en liten bit Krav-märkt ekologisk choklad och vinterns första Lussebulle, Jaaaaa!
Ingen har gjort mitt nöje överflödigt, men inte jag själv häller, och så har det varit.
God natt.

00:46 10/11/09

2009-11-10T00:26:00.000+01:00

mitt hjärta slår fortfarande för dig

4:

2009-11-06T08:13:00.004+01:00

- Jag klarade det!
- Jag får tänka och känna precis vilka tankar och känslor som helst!
- Jag må lyssna på den vishet som finns i mig - Jag är inte programmet och inte "alla dom andra"!
- Jag bad om hjälp och mådde bra av det!

Idag: Send time in refelction and introspection

2009-11-06T08:11:00.000+01:00

Kom och njut av alla som vill få dig att njuta av dig själv!

2009-11-06T08:09:00.003+01:00

Dagens Låt - What have I done - Anna Ternheim.

2009-11-06T08:07:00.002+01:00

"What have i done to fall so hard for you"

Purnimaji träffar unga i morgon!

2009-11-04T13:55:00.003+01:00

5 November
Klockan 19.00-21.00
Riddargatan 64
T-bana, Östermalmstorg
60 kronor

Varmt och Hjärtligt Välkommen!
/Oneness Youth

Du må hitta din inre visdom.

2009-11-04T13:27:00.005+01:00

Min bror sa idag att han såg vad som fick en konstig känsla att komma till honom. Jag ville direkt säga till honom att det inte riktigt var så och att han borde tänka lite mer som mig istället.
Men jag såg ju de, tack för seendet alla heliga krafter, så jag sa inget och så växte ilskan i mig. Jag tänkte fan va skönt, vilken befrielse att se detta beteende.
Men så tappade jag seendet en liten stund och då hann ilskan fram och så skrek jag högt till min bror för att inte datorn fungerade som den skulle och att han inte alls kunde hjälpa mig!
Min nyckel: Ja tack för att jag fick se detta om mig själv. Tack för att jag får veta hur det känns. Ja, jag vill gärna vara med dig, känslan i mig, så länge du vill.
Så gott folk, lyssna inte på mig, sök i dig själv! Titta med uppspärrade ögon in i dig!

Du må hitta din inre visdom.

Ingen annans, bara din egen inre guldkammare, som gäller för dig och din magi.

Då må hitta din inre visdom.

Idag: Give thanks to Mother Earth for all her gifts.

2009-11-04T13:25:00.000+01:00

Devendra Banhart´s Gratefulness-video!!

2009-11-01T09:31:00.000+01:00

Some footage of us while we were recording!!!!

Devendra Banhart | MySpace Video

och inatt blev oktober november igen.

2009-11-01T01:01:00.005+01:00

Vart
är
jag
på
väg
?

Skogskyrkogården.

2009-11-01T00:49:00.004+01:00

Här finns nu levades minnen av er som varit på jorden en stund som människa.
Nu tänds det ljus vid stenen som vi satt vid er sista plats.
Här blir ni till träd och gräs.
Magin går igen.

Viss kärlek slutar inte vid romansens skymmning.

2009-10-30T10:21:00.002+01:00

MGMT med Weekend Wars!

Familjen samlades i en av Danmarks kanske gråaste hålor och var tillsammans där.

2009-10-30T09:30:00.005+01:00

Jag mötte upp mamma och pappa i Köpenhamn och tog tåget till Slagelse. Det var en stund försenat och när det väl kom till perrongen och folk gick på, sa en skarp dansk stämma i högtalarna att om inte folk skyndade på lite och satte sig på sina platser skulle vi få stå där skit länge... You-better-move-your-asses-so-we-can-get-rolling-stilen.
Skönt, skulle aldrig hände i Sverige att tågpersonalen ger resenärerna en uppläxning på det där tydliga viset. Och visst visade danskarna på andra sätt hur man är dansk, som att slå sig ner i en liten ring på perrongen klockan fem på eftermiddagen och rulla en joint, röka och umgås på bästa vis.

Det var fint att komma hem till farmor igen och den där hjälplösa lilla byn mitt bland färglösa åkrar. Den här gången fanns det inte häller vatten. På grund av en förorening i vattentanken i byn, måste allt vatten kokas eller så fick man köpa nytt eller gå och hämta friskt vatten i en tank vid skolan. Det fina med små kriser i våran moderna och ofta separerade värld är ju att människor kommer samman och hjälper varandra. Men icke, inte en själ var ute och umgicks i vattenföroreningens ljus.
Farmor har precis flyttat också, men det ser precis lika ut var hon än bor, för alla hennes saker och möbler tar hon med sig och täcker all yta med, det må kännas tryggt.

Bror var redan där när vi kom och självklart började vi med att äta. Det är det man gör i Danmark. Äter och äter och äter... och den lilla middagen var ju bara början på dessa dagar, för här skulle det ju bli födelsedag!

Fuglebjerg!

Syster Sol på Kägelbanan imorn!

2009-10-30T00:02:00.003+01:00

Den goda maten.

2009-10-29T23:57:00.002+01:00

Rödbetor.
Broccoli.
Tomat.
Olivolja.
Chevre.

Så enkelt och så gott.

Fuglebjerg.

2009-10-16T13:14:00.003+02:00

På söndag åker jag till Fuglebjerg i Danmark till min farmor. Hon fyller 80 år och hela familjen ska dit. När jag hittade den här bilden på bageriet i dyn började jag längta. Dit har farfar gått och köpt boller, ljusa frallor, till frukost så många gånger. När jag och Martin var små ville vi ha det istället för robrØd. Åh va gott det var!
Jag minns så mycket av den här platsen. Ankdammen, havet, Brosen(Mataffärn) och Röda korset. Jag blir ju alldeles nostalgisk och full av glädje i mig nu. Tack för att jag får komma dit snart !

Självkärlek. När ska människorna lära sig?

2009-10-14T23:19:00.011+02:00

Det är ju det här med självkärlek. Förstår någon vad det är?
Ikväll lyssnade jag på vad Åsa Kullberg talade om.
Ja...
Känns det som att det finns något att undersöka här?
Något att lära sig och växa i?
För någon vecka sen skrev jag, "Det finns inga vänner. Inga killar och inga tjejer. Ingen mamma och ingen pappa. Ingen syster eller bror. Det finns ingen som kan vara mer du än du."

Det var det här med självkärlek. Ja...

Är de det de handlar om? Om hur jag kan älska mig själv. Genom den jag är. Genom kroppen. Lyssna till det väsen jag är. Leva livet och uppleva allt detta liv, genom den lilla fysiska bit som jag alltid har tillgång till.
Och så kommer den här genom sinnet: Jag vill vara så. Jag vill vara du. Jag vill vara vi. Jag vill vara där. Jag vill vara då. Jag ville vara den som jag inte är och inte vara den jag är och helst inte vara precis just där jag är just nu. Det var det här med självkärlek.
Ja...

Finns det något att undersöka här? Finns det något som kan läkas här?
Just nu sitter jag i soffan, musik, lampan är på, nacken gör ont. Jag känner att hjärtat slår.
Vad gör mig till mig?
Sakerna jag tagit in i lägenheten?
Bilderna som jag tagit och som berättar om vad som varit?
Sättet jag äter maten på?
Andra människor?
Andra människor som jag lutar mig på och när jag inte gör de längre så gör de ont och jag tycker jag är inte ett skit värd längre?

Det kommer ju till det här med njutning.
Finns det något i att blunda en stund och känna andetagen komma in och ut ur mig?
Känna hur luften vill tveklöst in i mig och sörjer ej när den lämnar mig?
Känslan av hur hjärtat bor i mig och hur det dunkar och talar till mig och säger att allt är precis som det ska vara?
Om jag inte är saker.
Om jag inte är sättet jag äter på.
Om jag inte är andra människor och inte de människor jag har som mina vänner.
Om jag inte är de tankar och inte de känslor som kommer och går.
Om det finns sanning i det här, så lämna mig nu och kom till mig nu.
Lämna mig öppen och skör.
Rusa till mig och stanna och spring din väg igen.
Det var det här med självkärlek.
Ja...

Eftersom att ingen annan eller inget annat kommer att vara för evigt, må jag lära mig att älska det enda jag har. Det som jag verkligen kan älska. Den människa jag är. Jag finns alltid här. Om jag ska välja laget till spelet jag ska spela genom livet, må jag börja välja mig.

Vill du leva ditt liv tittandes från avbytarbänken hoppandes på att någon annan ska fråga om du vill vara med?
Tror du att du kommer få diplom för att du gjort så mycket för andra och brytt dig så lite om dig själv?
Va spelar det för roll om du får ris eller ros?
Beröm eller om ingen ser dig?
Skit åt helvete med det som du tror du måste vara och skit åt helvete med allt annat än vad hjärtat du bär där inne säger dig.
Det var det här med självkärlek.
Ja...

tack Åsa.

Dagens Gröt.

2009-10-14T12:57:00.005+02:00

Bovetakross
Havregryn
Spirulina
Kanel
Kardemumma
Linfröolja
Banan
Russin
Salt
Vatten
Drakens te
med Lingonsylt

Upp till kamp och inspiration bror!

Den är ju skön.

2009-10-14T12:54:00.002+02:00

shaktimattan

Nattlåt med Melissa Horn - Lät du henne komma närmare

2009-10-14T00:59:00.000+02:00

Det är det operfekta som är guldet.

2009-10-13T23:39:00.005+02:00

Jag kan inte skillja. Vad fan är det som är mig och vad är inte mig. Den andra eller den som är mig. Går till stan och sjunger en sång, om och om igen. De blir ro i mig. På tunnelbanan sitter jag bredvid en mor och hennes son. Jag lyssnar säkert inte så diskret på deras mysiga och som avslappnade samtal, om ingenting alls speciellt. När de ska gå av i Hornstull, reser jag mig nästan upp och är beredd att gå av med dem. Det kändes tydligen i mig som att jag var med dem. Ojdå de var inte min familj de där, tänkte jag och satt kvar över bron till Liljeholmen. En bil kör förbi och jag vände mig om, jag trodde någon sa Hej. Men det var inget hej, utan däcket som gneds mot spårvagnsspåret. En sån där fin man med stort lockigt hår går av kollektivtrafiken där jag bor. Om han går i min riktning ska jag tala med honom. Säga att jag känner honom.
- Hej! Jag känner igen dig. Visst känner du Björn J som jobbade på teatern för några år sen och jag tror att du var där och var hans kompis då. Visst är de så?
- Jaa.. Fan vilket minne! Jag är imponerad. Ja.. haha. va roligt. Du bor här?
- Ja.
- Jag också. Har precis flyttat hit. Gröndal är fint.
- Ja visst är de!
- Jag måste hem och se en TV-serie som jag är med i..
- (Jag ler) Ta hand om dig.

Annars då? Jag vet inte vet inte vet inte alls hur de är. Livet är helt precis som de är. Men jag kan inte riktigt uppleva det. - Skitsnack?!
Längtar till Indien. Kollade på biljetter ikväll. Men vad ska jag göra där? Vad ska jag göra där om jag inte är bekväm med att vara mig här? Men jag tänker att jag längtar och vill dit i alla fall.
Jag skulle kanske till Skottland imorgon. Men inget skottland det blev. Tilliten sprider sig och säger mig att det är precis som det ska. Hjälp mig med allt som jag kan hjälpas med.
Om jag inte är din vän och din och med dig.Vem är jag då? Det är det operfekta som är guldet.
Genom lite mer regn hem. eller i okänt land eller i sol.
Nu: En droppa föll och blev min tår.

Beautiful :-D

2009-10-11T23:23:00.000+02:00

Dagens låt - These Two Days Will Last Forever med Kleerup

2009-09-30T19:04:00.000+02:00

Jag har det bra.

2009-09-30T13:56:00.004+02:00

Solen skiner och luften är kall. En morgonbrasa inne i stugan, "Gud va de är skönt med en varm stuga". Det är kort och gott underbart. Igår eldade vi en stor eld ute, av gamla dörrluckor och bråte. Det var längesen jag eldade och det var så roligt nu.
- Nu har vi månen, stjärnorna och en stor eld. Ska man vara lycklig nu?
-Ja.
Igår plockade jag en liter blåbär och kokade sylt av och gud va god den blev och rörde rårörda lingon som vi ska äta med ostkaka senare.
Flugorna svärmar i solens lyx här utanför och gårdagens godaste lasagne som Micke gjort är i ugnen och blir varm.
Jag är med känslorna och det är så det är. Jag ser flycktvägarna sinnet tar. Ju mer jag och övar desto snabbare ser jag vägarna och kommer tillbaka till känslan.
Lånade cykeln in till Järna och handlade. När jag rullande ner för backen till centrum kände jag mig så glad. Järna och järvsö känns lika. Husen är olika, många träd på tomterna och ett tempo som jag känner mig hemma i. Körde nästan över en fjärlislarv, stannade och lyfte in den till sidan av vägen. Det är så lugnt. Tyst. och Vackert här.

Tacksam.

Agdala lifvet

2009-09-29T14:35:00.002+02:00

Har precis ätit knäckemacka med smör och druckit te.
Tömt dasstunnan.
Gjort mina första trevande försök att göra styrketräning med tegelstenar.
Solen skiner och kylan ger sig inte.
Blåbär och trattisar.

Sanningen varar, Lev och må!

It comes again and again.

2009-09-28T19:39:00.001+02:00

"when it comes to yourself, it´s not about achieve the perfect image you have of yourself, it´s all about experience LIFE through the living being you are."

Spegelovisdom.

2009-09-28T19:31:00.004+02:00

Spegeln är inte helt och fullt sann. Så för att vara krass! Alla: om du bygg olycka eller lycka på spegelvisdom: Lägg ner.

Kontemplering i Agdala, måndag 19.20

2009-09-28T18:49:00.009+02:00

Om jag ska vara helt ärlig..
Om jag ska vara helt ärlig!
Om jag ska vara helt helt ärlig med dig...

Jag vill vara helt ärlig med dig!
Jag vill så himla gärna vara helt ärlig..
Jag vill så så himla gärna vara helt och fullt ärlig med dig.

Jag väntar mig något tillbaks.
Jag väntar på att någon ska falla för mig.
Jag väntar på att någon ska ringa.
Jag väntar mig att någon kommer förändra min vardag.
Jag väntar mig att någon ringer och skickar sms till mig.

Jag försöker vara helt och fullt ärlig med dig.

Jag vill vara mer bekväm med mig själv än vad jag är.
Jag vill se smalare ut.
Jag vill ha åstadkommit mer och fler av mina drömmar än andra i min ålder.

Jag försöker och är ibland helt och fullt ärlig med dig.

Jag tycker synd om mig själv när någon annan väljs i mitt ställe.
Jag tycker inte att jag är värd det bästa.
Jag vill bestämma hur saker och situationer ska vara och bli.
Jag vill att jag är den viktigaste och mest älskade människan bland de jag umgås med.
Jag tycker att det jag skriver nu är pinsamt och vill gärna rättfärdiga det genom att skriva att det bara är ibland jag känner så.
Jag blir svartsjuk på mina nära vänner.
Jag är inte speciell på grund utav det här, men jag önskar att ni tycker det.

Prova själv. Att vara ärlig är det enda. Du kan aldrig komma undan.
Prova att se vad du undanhåller för dig själv och andra.
Om du är medveten om när du ljuger, för att du inte vågar säga som det är eller för att du är rädd för vad andra ska tycka om dig.

Det jag märkt är, att i slutandan har du bara dig själv. När du är själv och ska sova eller tar en promenad är de bara du. Om du låter musiken tysta en stund och lägger ifrån dig boken. Så har du dig själv där. Frågan är, om du tillåter dig själv att vara det som finns i dig eller om du väljer ut, vad du ska visa, för dig själv och för andra.
Klarar du allt själv eller flyr du alltid till konversationer?
Kolla i dig. Kolla dig själv. Undersök vad som kommer upp.

Det finns inga vänner. Inga killar och inga tjejer. Ingen mamma och ingen pappa. Ingen syster eller bror. Det finns ingen som kan vara mer du än du. Det finns ingen som kan lösa dina problem. Det finns ingen, hur mycket den än älskar dig, som kan lätta den tunga säcken du bär på ryggen, aldrig fullt och helt. Det finns ingen som kan känna dina sår och leva med och smörja de ärr du upplever. Det finns ingen som kan skydda, gömma eller hjälpa dig rymma ifrån dig själv i evighet.
Så kom loss. Undersök dig själv inifrån. Det är nu du har chansen att börja träna. Sätt dig ner och andas. Sätt dig ner för dig. Det är din kamp och seger du är en krigare för. Ingen annans krig. Ta ansvar för de känslor som bor i dig och olyckan som styr dig.
Du är ett djup som aldrig når botten, utan moder jord och som aldrig kommer dunka i det påhittade taket himlen.

Du kan hjälpa dig in i det sista fram till upplevelsen av lycka som genomströmmar dig.

Sjælvførsørgaren sa...

2009-09-28T18:45:00.002+02:00

En kommentar:
"Vill bara gøra uppmærksam på att blommorna den unga mannen har i munnen inte ær av plast!!"

Jag vet inte vem Sjælvførsørgaren är. Den unga mannen på bilden är min far. Jag tänkte mig att en kontrast skulle äga rum, i och med texten och i och med bilden...

Kul med respons! Mer av denna ekologiska vara tack.

Insikt. Se på ordet. Du har sett något av det du har inne i dig.

2009-09-25T10:12:00.002+02:00

Cykelolyckan.

2009-09-25T10:04:00.002+02:00

Trött. Med solen i ögonen. Många andra människor. Jag cyklar över vägen. Stannar. Ska svänga vänster. En annan cyklar rakt in i mitt bakhjul. - Du får inte stanna! Cyklar vidare. Hjulet blev helt vinnt och går inte att åka med. Spänning inom mig släpps och jag börjar gråta. Gråtandes in på en cykelaffär och frågar om han kan kolla på min cykel. Ja visst kan han. Han ger mig lite papper och säger att jag inte ska vara ledsen och frågar om jag är okej? - Ja, de är lugnt. Men de är inte min cykel.
Han fixar billigare för att jag är ledsen och jag får komma tillbaks klockan fyra och hämta.
Det var som att något i mig ville att det skulle hända något.
Nu gäller det att jag släpper fram det som vill ut ur mig och ger det min tid och slutar fly.

Det faller blommor.

2009-09-25T09:41:00.005+02:00

När jag cyklar, under bron vid tanto, så faller blomman ner precis bredvid mig. Jag stiger av och är där en liten stund. Sen cyklar jag vidare.

Börjar det nya livet nu?

2009-09-24T15:37:00.001+02:00

Järna - Malmö

2009-09-24T09:21:00.003+02:00

För ett dygn sen kom jag just hem ifrån Järna. Skogen och sjön, tyst och lugnet tog mig rakt igenom. Jag högg ved och åt självklockade trattkantareller. Jag och en vän tog en trampbåt ut på sjön, det var en härlig känsla att bara vara där ut och inga andra människor syntes och inga distraktioner. En kopparorm på grusvägen låg där stel av köld och jag tog den i svansen och gav den lite skog istället för väg.
Jag tog bussen igår på morgonen, till Södertälje och sen till Gröndal. Gröndal till centralen och på tåget. Känns tungt i bröstet och jag har den där känslan. Den där som står och knackar på och vill in i mig. Jag sätter mig ner och försöker fokusera min fokus på den, så den ska komma. Jag försöker hitta handtaget till dörren jag står och håller igen, hitta handtaget så jag kan öppna och släppa in den jag inte vill ska komma in. Kom bara. Det finns bara ett sätt, det finns bara vägen att se och vara med vad som kommer upp i mig. Ibland hatar jag det. Jag vill att det ska vara lätt och gå som jag vill. Som jag drömmer om.
Men, vilken befrielse att det finns ett sätt, det finns en möjlighet att vara jag. Släppa in allt de som vill in och de som knackat och knackat på. Men kom då!
Nu är jag i Malmö och måste till skolan, en till klump i magen. Jag vill inte. Jag vill inte vara någon och jag vill inte bli något. Det finns inget i framtiden och inget i det som varit. De enda som kan vara viktigt är nu. Vad finns i mig nu? Jag vill att allt hittar in och jag vill uppleva hela mig. Men kom då!

handling som gjorde mig glad...

2009-09-24T09:15:00.003+02:00

...jag var och handlade i helgen och upptäckte detta:

Änglamark kostar 11.90 och vanliga kostar 15.50.
Helt Rätt!

Ich bin ein Berliner - Del 5 - Vindruvstricket och Adjö.

2009-09-21T14:45:00.007+02:00

Dagen efter den möjliga förgiftningen kom och jag var vid mer liv än dagen innan. En bra förutsättning. Så vi sket i något läkarbesök och tog oss ann stan igen. Nu via tåg och tunnelbana, för att inte slita på det stycke liv som växt fram i mig. Det var en mulen och lite kylig dag. Inom mig fanns en önskan och ett groende mål om att hitta en mysig park att vara i. Så bror fixade och vi tog oss till en, en med utsikt också. Köpte jos och vindruvor på en affär, billigt. Vi stegade oss fram över en bilväg och in i parklandet och hittade en amerikan som ville till en historisk plats och vi ledsagade honom till en karta över parken, men senare insåg vi att vi lett honom i fel riktning. Vi hittar ett stort träd och sätter oss under det. Jag minns att vi pratade om Amerika och att George W. lurade till sig segern 2000. Allt leder till det andra och tredje och vi äter vindruvor. Och så från ett ljuvt minne i skallen stoppar jag upp två vindruvor under läppen. En till höger och en till vänster. Detta med sitt ursprung på en tågluff i Toscana för nu flera år sedan.

Detta orsakar skratt.

På kvällen tar vi oss till för mig nya kvarter och äter en god pasta och en underbar kopp med mynta te, färsk mynta. Nice!

Klockan 23.03 går tåget tillbaks till Malmö och jag hoppar på och stannar inte kvar.
Tänk om jag inte skulle ha ramar att rama in mig i.

Ich liebe Berlin. Jag håller på att lära mig spela Bumbibjörnarna på svenska och har en plan. Dricker det goda ingefärstet här hemma och alla älskar det, så jag måste åka ner och köpa mer.

På återseende och med Kärlek.

/ Idun

Interview with Bill Plotkin

2009-09-21T12:33:00.000+02:00

Dagens låt - Fidelity med Regnia Spektor

2009-09-20T11:50:00.000+02:00

Summasumariumseminarium

2009-09-18T13:30:00.003+02:00

"Väckarklockan ringer, hon svänger benet över sängkanten och stiger upp. I mörkret lyssnar Nathalie och klockan är 02.30. Bordet är dukat, festblåsan på, nu ska det firas. De olika talarna avlöser varandra. ”Ja må du livet leva, ja må du livet leva, ja må du livet leva ut i hundrade år…”

Välkomna till ett kalas av annorlunda slag!

av och med Therese Dahlberg.
Musik: Ivan Monthan Sundberg

kvarvarande speldatum:
18:e - 15.30
19:e - 18.30
20:e - 19.30

Detta blir grymt tror jag!
Ta chansen och se en härlig och med ögonen öppna ung skådespelerska.